- On this page / på denna sida
- Om Anders Petter på slätten och järnbanan
- On this page / på denna sida
- Om Anders Petter på slätten och järnbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han fick tåget till att stanna, just som det skulle till
att gå över stackaren, där satt. Av festföljet hade så
många, som kunde, samlats i fönster och på plattformar
för att se, vad som var på färde.
Där satt den, som hade stannat festtåget. Konduktörerna
hade redan hoppat av för att taga reda på honom. Men de
kunde inte få honom vaken, han sov som en av de sju
sovare. De ruskade i honom, så det knakade i lederna, och
skriade i hans öron, så gott de nånsin orkte — han sov
likafullt. Då togo de karlen, på landshövdingens egen höga
befallning, och buro honom in i finkan; där fick han ligga,
tills tåget kom fram till nästa station.
Menigheten på Kröplinge station hurrade ett långt,
ständigt sig förnyande hurraaaaaa! för invigningståget och för
landshövdingen och för alla de andra herrarna. Och jublet
var stort.
Men vad tron I, det hade att säga imot det hurrande och
jubel, som blev, när konduktörerna buro ut den ännu
sovande Anders Petter på Slätten, i träskostövlar och
blaggarnsbyxor och bindtröja, ur finkan och fram på
perrongen! Då hurrades där av stora och små, så att solen
dansade och jorden hoppade och allting fick rörelse i detta
jubel över alla gränser; för alla visste ju, att Anders Petter
på Slätten hade både lovat och svurit på, att han aldrig
Skulle åka på tåget. Och nu var ju ändå han den förste,
ja, ende kröplingeboe, som åkte på själva invigningståget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
