Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 196 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - ”Heter Magagassa.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag hade varit både sjuker och konstig i humöret — ja,de
kalla’t la för räppen, de, som ä riktigt ekstrakana supare,
fast det har jag aldrig varit, för jag har då aldrig bytt bort
varken västen eller skjortan för brännevin. Men så mycket
var det, så jag kände, att jag måtte skaffa mig lite
komfonium, eljes så kunde jag inte bärga mig. Och då i
förstningen så kunde jag la ändå inte låta bli att vara likasom
lite kruserlig imot Johanna Petternilla. Eljes så är det inte
titt, som jag har brytt mig om att göra några krusiduller
för henne, för hon är sådan, som hon är, och som jag vill
att hon ska vara. Och vad jag vill, det vill hon. — Jo, så
kände jag, att jag blev allt sämre och sämre, och då så sa
jag bara till Johanna Petternilla, att jag var rent tvungen
till att ge mig åstad och laga, så jag fick mig nån bot för
denna sjukan.

Då ville hon, att jag skulle lägga mig och dricka hyllete
och se, vad det gjorde; för hon tyckte, kan veta, det var en
faselig kostnad, om jag skulle behöva ge mig in till doktaren
i stan.

Jo, det var justament det, jag tänkte, sa jag. Håkan i
Näregård hade alltid brukt att vara snäller och villig, om
en trängde till en tjänst — jaja, jag hade la gjort honom
tjänster igen, jag — och därför så tänkte jag nu, att han
släppte allt till en häst till stan, bara jag orkte knalla mig
dit ut till Kröplinge.

Ja, då var det inte annat med det, än jag stoppade på
mig de styvrarna, jag hade, och så traskade jag av vägen
utåt. Och jagu hade jag icke talt om denne sjukdomen så
länge med Johanna Petternilla, så när jag kom fram imot
Glimminge gästgivaregård, så var jag ända frestad till att
gå förbi och ge mig av i en streck till stan och fråga
doktaren där, om inte han hade nånting att ge mig, som kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>