- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
208

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Rackare-Nilsens förste abborre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och han vägde, som jag sa, väl en mark. Sen så bar hon
ut en på stenen vid köksdörren och skulle till att rensa
honom. För hon tänkte genast på att salta och gömma
honom till om söndan, så far kunde få vara med till middan
och smaka på’n, för eljes om vardarna gick far, kan veta,
på dagsverke borta på herregården. Ja, hon glunkade till
och med om att se efter, om hon inte kunde pilla upp några
nya jordpärer i landet, för det var justament vid den tiden,
som poteterna började bli tageliga. Och det riktigt
vattnades mig i munnen, när jag tänkte på allt detta härna rara,
som vi hade i väntan, för det jag hade varit en sådan duktig
fiskare.

Ja, jag tyckte då, att jag hade aldrig varit en sådan karl,
som jag då var.

Så fick hon sig en gammal kniv och skulle till att skrapa
av honom fjällen. Men de sutto hårt utav jäden, för se,
de hade la torkat fast än värre i solsteket på den långe
hemvägen. Hon skrapade rejäla tag, men det var lögn, att
de usla fjällen ville släppa. Och inte förstod hon sig på att
fjälla abborrar heller, det kunde jag gott begripa, för jag
tror då bestämt, det var den förste, som hon nånstingen
försökte sig på.

— Det var en rälius att fjälla! sa hon och var nästan
led på hela kalaset.

Jag hade la aldrig fjällat nån abborre, jag heller, men
jag har inte varit så värst dummer av mig, utan begripit
mig på lite utav vart, antingen jag då har varit med om det
förut eller inte. Och därför så sa jag:

— Om I början vid stärten, sa jag — för jag gjorde
mig så fin i munnen, jag kunde, så går det kanske lättare,
sa jag, när jag såg, hur hon skrapade på, härs och tvärs,
och inte fick av knappt ett endaste fjäll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free