- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
209

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Rackare-Nilsens förste abborre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men mor var häftig av sig och tålde aldrig, att vi ungar
lade oss i hennes göromål.

— Ska du lära mig att fjälla abborrar? sa hon bara,
men det låtte tämmeligen skarpt.

— Nää, sa jag så lent jag nånstingen kunde, för jag såg,
att hon var inte riktigt god längre.

Så klämde hon då till rejält på skarpen med denna
fjällningen. Men som hon strök till som allra värst, så rände
hon tummen imot den vasse kanten på ganelocket och det,
så att bloden kom.

Jösses! tänkte jag.

Och käringen blev också så tändande galen, så hon tog
abborren och smäckte till mig mitt i synen med honom,
tag på tag, och det var då en guds lycka, att hon inte rent
stack ut ögonen på mig med de vasse ryggsylarna på
honom.

— Jag ska ge dig, ditt leda liv, för du drar hem sådan
uselhet, som en rent ska fördärva sig på, din rackareunge!
skrek hon. Gjorde jag rätt, så skulle jag riktigt karda dig
i synen med detta härninga usla fiskaaset. Och drar du
hem en abborre till, så slår jag både armar och ben av dig.
Kom ihåg det, ditt leda liv!

Därmed slängde hon min store granne markabborre på
sopedyngan och sprang in i köket och slog i köksdörrarna
efter sig, så det skräll i hela hyttan.

Jösses! Jag tyckte rent, det var, som om de hade slängt
mig ut ur himmelriket och ända ner i det rödaste rickarum.
Det sved och värkte i synen så — för hon hade jagu
kardat mig ordenteligt nog, som hon gjorde.

Men då så gav jag mig också den onde på, att om jag
så fick ett helt lass med abborrar, så skulle då, min själ,
aldrig hon få se en fena av dem. Och inte fick hon heller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free