- On this page / på denna sida
- Slädpartiet n:o 2 i Yxered
- On this page / på denna sida
- Slädpartiet n:o 2 i Yxered
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, sade Andreas, de fingo dra’n i öronen till hoen,
men så fingo de, min själ, också dra’n i rompan därifrå.
Gubbarna grinade, så de kunde ända sprängt sig, åt det
leda Ryssalivet. Ryssen steg upp och grinade, han med,
men han tyckte det, att Andreas var en dålig värd, som inte
unnade sina gäster att sitta vid bordet, så länge de ville.
Men på det lilla viset, så fick Andreas ut dem allihop.
Och så satte de sig på sina drögar, för nu så skulle, kan
veta, slädpartiet ta sin början.
Främst körde Andreas med brännevinskuttingen. Han
hade två granna, rödgrimleta stutar och en ny drög. Så
kommo de andra i den ordning, som de hade vänt fram
på gården. Kejsaren sist.
Till att börja med så gick det sakta och sekterligt.
Stutarna gjorde sig inte brått och inte gubbarna heller. De
vände sig om och pratade med varandra och grinade och
mackyrade — för se, de voro ju inte fastande, efter besken
och gökarna. Och folket ifrån gårdarna hade samlat sig
där på vägen vid Stubbakull, och de hurrade och hade tusen
gånger roligare åt detta slädpartiet än åt det fina, som
herrskaperna hade på elfte dag jul.
Föret på vägarna var la också det raraste, en nånstingen
kunde önska sig. Det hade regnat lite vätta och frusit, så
det låg en grann skare ovanpå snön. Och ändå var det inte
halare, än att stutarna gott kunde reda sig, så oskodda de ä.
Men snart så blev Ryssen otålig och ville, att det skulle
gå fortare. Han började att längta efter glöggen där i
Gräshult! Och så han till att hoja och ropa, att de skulle
köra på, de, som voro iföre.
Ja, då tog Andreas till hårsnärten, och så blev det fart i
stutarna. De andra gjorde på samma vis. Och snart så gick
det riktigt "pänt", som Ryssen ropte, för se, han hade rymt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
