Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 234 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - När åskan gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stjärnorna på himmelen och det sprakade som ikring en
katt, när han strök sig med näven på den röde hakekransen.

Nu var där nån, som öppnade dörren. Och in steg den
gamle Holger Kältring, med kroket rygg och tiggarsäcken
över axeln. Han satte sig på den sämrige stolen längst nere
vid dörren och axlade ner tiggepåsen ijämte stolen. En
kunde gott förstå, att han inga pengar hade "på sig", för
han satt där en god stund, utan till att beställa fram så
mycket som en liten stubbe.

Men så lät han upp sin mun stillsamt och saktmodigt:

— Det finns väl inte nån beskedelig människa här, som
vill skänka en gammal fattig vandrare en sup? Jag har inte
haft en tår brännevin inom mina tänder, som jag inga har,
på åtta dar.

— Det är du, Rackare, som är närmst till att bestå på
Holger — för profasjonens skull, tyckte Hallingen och
gapgrinade.

Alla de andra grinade med, utom Rackaren. Han teg.

— Jaså, du nänns inte att bju en yrkesbror på en sup.
Då kan jag göra’t, sa Hallingen, när som inte
Rackare-Nils gjorde nån min av att vilja ta fram mysslingarna, och
därmed så slängde han en treskilling på skivan till en sup
åt gamle Holger.

Och Tratta-Lars gjorde genast en liten ändring på sin
gamle evinnerlige visestump och sjöng:

<poem>
"En sådan levnad kan ingen klandra,
Att supa brännevin och bjuda andra."
<poem>

Kältringen tog sin sup i småklunkar och hållde sen ett
långt, långt tacksägelsetal till krigsmakten till sjöss, som
varit ute ibland folk och lärt sig att både leva själv och
låta andra leva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>