Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 236 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - När åskan gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hakepåsen ända skalv på henne. Det är som på världens ytterst
dag. Jag tror, det blixtrar i alla världens fyra hörn. Vi
fåm läsa!

Det blixtrade och knallade, så allt gick runt i stugan

Kroggästerna skubbade på sig litet till tecken, att de
hållde med gästgiverskan, men voro så tysta som
träapostlarna i Glimminge gamla kyrka.

— I fån hänta hit böckerna! sa gästgiverskan till barnen.

Och barnen in i stugukammaren efter allt, vad de kunde
få tag i.

Lore Knalle nappade till sig Lille Kämpe, Tratta-Lars
fick Pontoppidan, den var störst. Och så delades där ut
guds ord, testamenten och katekeser och bibliskor, till
allihop där i stugan, utom till Holger Kältring, till honom
fanns där ingen bok igen.

Då jämrade han sig och sa:

— Ska jag då ingenting ha att fri mig med?

Då sprang gästgivarens lille Anders in i kammaren igen
och hänte sin abcätta och flydde Holger. Och Holger slog
upp den sista sidan med tuppen uppochnedpåvänd och
tittade stritt på den. Läsa hade han ju aldrig fått lärt sig,
men boken skulle la ändå göra, vad hon kunde, bara han
hade henne i hand.

När Rackaren, som satt näst intill Holger, fick syn på
den uppochnedpåvände tuppen, så var det inte fritt, än där
gick likasom en liten gliring över hans ansikte, men han
grinade inte riktigt — det var här för allvarsamt till.

För åskan skrällde ett i ett, så det ända rungade i stugan.
Och det lyste och sprakade ifrån alla de streck och kanter.

— Lovisa, läs i psalmeboken! mante gästgiverskan så
andäktigt. Slå upp nummer 398: När åskan går!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>