Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 255 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om hur Josop i Gullås och Petter i Skogahult handlade kalvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vitt och brett, hur det snåla svinet Petter i Skogahult hade
supit ut två stopaflaskor brännevin på gästgivaregården
för att komma åt ett par kalvakryckor för oskäligt gott
pris.

Då hade Petter storaktiga släktingar. Och när de fingo
höra detta, så satte de genast åt honom.

Ja, då skämdes han, förstår sig.

— Det var bara vatten, så det var bara galenskap
alltihop, sa han.

Det fick Josop höra.

— Det var bara vatten! sa Josop.

Petter klappar honom:

— Ja, ja, det var bara vatten.

— Då går handeln omigen, sa Josop.

— Ja, ja, sa Petter, det var bara vatten.

Sen så följdes de åt till Gullås efter mässan och skulle
göra allting klart.

Då så säger Josop till gästgivaren, för se, den hade de
aldrig gjort upp med:

— Det var ju bara vatten, Larsson, säger han.

— Vatten! tyckte gästgivaren. Nej, det var brännevin!

— Nej, käre gästgivaren, visst var det vatten, mente då
Petter.

— Nej, brännevin var det. Och nu är det bara frågen
om, vilken av er, som ska betala’t, gycklade gästgivaren.

— Nej, det var bara vatten. Säg, Larsson, att det var
vatten! bad Petter så vackert.

— Ja, vatten var det! sa Josop bestämt. Jag betalar’t
inte.

Och då så blev det la bara vatten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>