- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
259

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - När Högaslätten och Kullagården barkade ihop efter Fläbben i Boarps begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hängande. Jag sprang tillbaka och lade huvudstolen på hästen
och hoppade upp i vagnen och körde, allt vad tygen hållde;
för nu så kunde det vara nog med lett leverne ovanpå
nämndemannens begravning.

När jag så kom ut på store vägen, så måtte jag hålla
där och vänta på pågen. Och medan jag nu satt där och
tittade åt Boarpshållet — för jag kunde la inte tro annat,
än det nu skulle vara slut med detta usla rantahejet — så
hade skam grå kommit lös där framme och smugit sig gint
över gärdet, och jag visste inte av nånting, innan han var
där ute på vägen och hade mig i kragen och slängde mig av
vagnen och huvudstupa ner i vägadiket, så lervällingen
stäckte ikring mig.

Men i detsamma så kom pågen springande med
gilleskarlarna, som han hade fått tag i. Och då, vill jag säga oss,
då var Högaslätten mogen. För vi randade honom så pass
med snärtaskaften och böstade på honom, till han inte
kunde röra en led. Och sen så körde vi hjulebårsskjuts
med honom i diket — det var ändå den galne
Kulla-Bengten, som hållde i skäkerna — så hans svarte
högtidskläder blevo tio gånger räligare än mina.

Då fingo vi höra Anna Gustava komma:

— Käre människor, slån inte ihjäl en!

Och då så lade vi honom där på vägen och gåvo oss
åstad, så hon fick ta reda på sin granne here själv och
hjälpa honom hem.

Men det vill jag inte säga annat, än när jag träffte
honom därnäst, då så skämdes han, för då var han nykter,
och både då och sen så har han betts för, många gånger,
för han var ett svin imot mig, när vi kommo ifrån Fläbben
i Boarps begravning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free