Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 276 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Kloke Bölen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommer i det och det ärendet och det ska du få utänt, om
du väntar här till i morgon.

Och en kan la begripa, vad dessa människorna skulle
tycka, han var kloker, som kunde säga allting så bestämt
hur det var.

Bara han fick gå och gälla som Kloke Bölen, så kunde
han ställa till vad ont som helst människor emellan, så han
hade många hämndegärningar och processer på sin räkning
— samvete hade han la intet.

Jag vill nämna, hur det gick, när Johannes i Spräckebo
hade fått otur till kreaturen.

Johannes kom, förstår sig, till Bölen och ville veta, hur
han skulle bära sig åt, så han fick behålla sina kreatur.

— Du är la ovän med nån av dina grannar, sa Bölen
genast.

Ja, det var la inte så rent utan, för en vet la, vad mycket,
som kan ställa till ovänskap i grannhället — kreatur, som
göra ohägn, oah annat allt. Och särskilt var det en av
grannarna, som han trodde om att vilja honom ont.

— Nå, för tusan, sa Bölen, det är snart hjälpt. Du ska
bara passa på och gå in i hans fähus och skära öronen av
den minste kalven där. Dem ska du sen gömma, så de få
ligga i fred för råttor och hundar, och gömmestället ska du
tala om för mig nu, innan du går, så jag får höra, om det
duger.

Johannes funderade ett litet grand, så nämnde’n
gömmestället, och Bölen godkände’t. Sen så tacka Johannes och
betalte och gick farliga nöjder hem. Och det första han
fick tillfälle, så gjorde han, som Bölen hade rått honom
till, och så tänkte han, det skulle vara slut på oturen och
all förtret för hans del.

Men grannen, som fick öronen avskurna på sin kalv,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>