Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 279 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Mästertjuven Henrik Borg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag tillsporde nu Nils, om han visste, huru Henrik Borg
kommit till att stjäla.

— Nej, det vete vår herre, sade Nils. Det såg rent ut,
som om han varit födder till tjuv. Han började som liten
pojke att ta allt, vad han kom över. Stryk fick han för det
av både far och mor, så han knappt kunde röra en lem;
men det gjorde bara, att han blev så mycket försiktigare
efteråt, för stjäla skulle han, eljes kunde han rent inte
leva.

Och så berättade Nils vad som följer.

— Han var knappt fullväxt, innan han stal en häst, som
han red ner med till Skåne och sålde. Sen torde han inte
visa sig öppet i hembygden. Men han låg i alla fall som
tidast gömd på Kullatorpet under Hjulebergs herregård,
för där hade han en däga, Kulla-Lena ändå, som han hållde
väl med. Hem torde han aldrig komma.

Så en jul, han låg där på Kullen, så sade fästemön till
honom:

— Det är dåligt av dig, Henrik, att du inte kan skaffa
mig till en klädning, antingen tyg eller garn.

— Jo, piramän, för jag det kan, mente Borg. Det ska
nog bli råd för garn, bara du själv kan väva det.

Och innan hon visste ordet av, kom han hem en natt
med elva marker grant ullgarn.

I det längsta så aktade han sig för att stjäla i nabolaget,
han var, kan veta, rädd för att bli röjd; men så blev han
ända tvungen till att skaffa något till huset alltibland, för
de inte skulle rent svälta ihjäl där. Och då förstod folk,
att Henrik Borg var där på orten, och de torde knappt
sova om nätterna för hans skull.

När så den ena stölden efter den andra blev omtalad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>