- On this page / på denna sida
- Mästertjuven Henrik Borg
- On this page / på denna sida
- Mästertjuven Henrik Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång kom drängen Anders Nilsson ifrån Guntarp
i Asige och hade varit i Halmstad. Då träffte han två
karlar i Fröllinge skog, som frågte, om han ville lämna,
vad han hade, eller han ville dö.
— Jag har inte mycket att lämna, men vad jag har,
ska I få.
— Vad här du i knytet där?
— Ett stop brännevin.
— Det är gott, hit med det! Du har la pengar med?
— Jag har sex enkla riksdalrar i plånboken, den ska
I också få.
Ja, han fick fly dem pengarna, och så drucko de av
brännevinet.
Men som drängen skulle gå, så kommer en tredje karl
fram och går intill honom ooh tittar honom i ansiktet. Det
var Henrik Borg.
— Mina vänner, tyckte Borgen, han I gjort denne karlen
nåt ont? Det är en fattig dräng, jag känner honom.
Då talte de om, vad de hade tagit ifrån honom.
— Låten honom få sina pengar tillbaka och gen honom
en riksdaler i stället för brännevinet!
Så Anders Nilsson blev inte skinnad, för på den tiden
kostade brännevinet inte mer än tjugufyra skilling stopet.
Sådan var Borg imot de fattige, men han var också folk
imot dem, som hade något.
En söndagsnatt gingo Borg och två till — det var ändå
en avskedad båtsman, som hette Fyrboll och Anders, som
var född vid Prammen — de gingo till Bjärrome och skulle
råna gamle kvartermästaren Brandberg. Han hade en stor
hund inne hos sig, men den skrämde de på flykten ut
igenom fönstret. Och så började Fyrboll slå gubben och
befallde honom ta fram, vad han hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
