- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
288

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Mästertjuven Henrik Borg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var mest de rike. Då fick han veta allt, som skedde
och gjordes i trakten, och de gåvo honom god reda på, var
som fanns nånting att stjäla. Och där det var mycket silver
och guld, dit skickade de honom. Och det kan la hända, det
blev delat med.

Så hände, medan han låg på kyrkohimlingen — där var
eljes inte för gott att ligga i förstningen för de många
nubbarna, som stucko upp, men han skaffade sig
hästatäcken och kläder sen — där ligga än i denne dag köttben
och klutar, som han har lämnat efter sig — jo, det hände
att där var en käring död i Hebergs by. När då klockorna
började gå till själaringning, så kryper han bort och tittar
igenom hålet, som ledde ut i tornet. Där kunde han ligga
och se, att det var bara unga pojkar, som ringde, för de
sleto så strängt med klockorna. Sen de nu hade ringt ifrån
sig och stängt lämmarna och så skulle ner för torntrappan,
då lade Borgen i ett räligt vrål. Och han trodde rent, att
pojkarna bröto ihjäl sig, innan de kommo utföre och ur
tornet. Och efter det mente folket, att hebergskäringen
spökade där, så de torde knappt gå förbi tornet, sen det
var mörkt.

När nu vintern kom, så gick han och lät ta sig godvilligt
och satt så på häktet, till våren började. Då ville han ut
igen i det fria och han gick alltid. Och så gjorde han år
efter år.

Under tiden satte han ner flaskor med pengar i, men
han hittade nästan aldrig igen dem, för andra hittade dem,
och det var många, som fingo sin välmåga på det viset.

Så en gång hade han kommit ihop med Ullareds Katt.
Och de togo sin ort uppe i Krogsered och letade efter ett
ställe, där det fanns förmögenhet.

Under det de ströko omkring, träffte de på Ola Ljugare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free