- Project Runeberg -  Samlade skrifter / D. 6, Visbok, 1 /
12

Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

parodiskt behandlade, har jag funnit de flesta bidrag av
studenter och artister.

Hur en visa kan skifta, därom övertygar man sig dock
bäst, då man själv hör folket sjunga. Knappast bror och
syster, ännu mindre föräldrar och barn sjunga, om de en
tid varit skilda, sin visa alldeles lika. Därföre är det ock av
vikt att angiva personen, som lämnat visan. Denna olikhet
utmärker också ofta skillingstrycket från olika orter —
större eller mindre omdiktning undan för undan även av
kända skalders alster.

I äldre tider lade sig dock boktryckaren särskild vinn om
redaktionen, då var vistrycket för honom en avsevärd
förvärvskälla, innan ortstidningen blivit hans A och O,
tidningen, som slukar upp både "versar" och allt annat, som
skrives. Numera synes boktryckaren rentav skämmas för
det enkla, litet givande vistrycket, varför han på detsamma
vanligen sätter: tryckt på beställning eller på begäran.

De, som göra anrmärkning mot metern i den enkla,
trohjärtade visan, må blott komma ihåg, att vid sjungandet
melodien dock alltid kan tänja sig efter texten d. ä. metern
efter tonvikten. Rimmen äro ofta assonansrim, någon
gång kraftord i stället för rim.

Vad användandet av landsmål beträffar, så förekommer
detta egendomligt nog ytterst sällan i folkets äkta visor
och när det stundom påträffas, är det alltid brutet av
riksspråket. Jag har skrivit det sådant, jag har fått det.

All samling har den egenskapen, att aldrig bliva
fullständig. Nytt växer fram, gammalt upptäckes. Också vill
jag, om år och krafter räcka, fortsätta med detta mitt
älsklingsarbete, på samma gång som jag här livligt råder
alla vänner till våra folkvisor att, var i sin stad, arbeta för
deras bevarande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/6/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free