Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Andersson - 6. Mig lyster i lunden att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Jag drömde, jag hörde dig nära
o kära, o söta du, kom!
Jag vill aldrig mera begära
än med mina armar få famna dig om.
3. Förgäves har jag varit trogen,
förgäves med dig jag mitt sällskap har sökt;
jag tänkte, min tid skull’ bli rolig,
men du mina sorger långt mer har förökt.
4. Förgäves den vännen jag klappat;
han tog sig en annan, och det har jag sport.
Gud låt honom ej bli förtappat,
förrän samvetet vaknat och ser, vad han gjort.
5. Förgäves i mörkret jag letar
allt efter den vägen, som bär till min vän,
på himlen syns sköna planeter
och stjärnan, som lyste de tre vise män.
6. Gud give, den stjärnan oss lyser,
när som vi den vägen skall gå!
Han är för mig lång och besvärlig,
jag sörjer till döden, om jag dig ej får.
7. Men ack, om jag hade en hydda,
där jag kund’ få vara allen,
där skogar och lunder mig skyla
och ovännens buller ej gjorde mig men.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
