Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augusta Bengtsson - 24. Vid vassen av stranden, vid sorlande bäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Min kärlek förklara jag vill åt den tärna,
för vilken mitt hjärta så innerligt slår.
Den glöd, som mig värmer, mitt öga belyser;
Och kärlek det viskar, ty nu är det vår.
Hör bäckens sorl och vindens milda susning!
Du är mitt allt, mitt liv och min förtjusning.
Kom möt mig vid stranden, jag — — —
3. Då löftet är givet och handen så troget
du lagt i min hand, som ditt stod sen skall bli,
vi sjöngo som fågeln i morgonens stunder
och leva som änglar på jorden, just vi.
Och solens brand, den är mitt hjärtas spegel,
min kärlek flyger fram med fulla segel.
Ack, möt mig vid stranden, jag — — —
4. Jag lovar dig säkert, du tillbedda tärna,
att skänker och guld skall du få i parti.
Ej sorgligt, men glättigt och älskligt vi leva,
det skall du på heder och ära få si.
Och sångans gärd skall höja våra sinnen,
och fridsamt blir vårt liv och våra minnen.
O, möt,mig vid stranden, jag — — —
5. All lycka på jorden jag vill dig bereda,
min goda och innerligt älskade du!
Vi kuttra som duvor om kärlekens fröjder,
ej sorgen skall trycka din glädje som fru,
skall liva oss och stärka våra krafter,
vårt största stöd vi få av högre makter.
Men möt mig vid stranden, jag — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
