Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Bergström - 36. Uti ängslan jag sitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Uti ängslan jag sitter och i sorgen jag går,
den sorgen, den blir tyngre allt år ifrån år,
den sorgen, den blir tyngre, än någon det kan tro,
den sorgen, den blir tyngre än stenar på vår jord
Ej opp falilalalala!
Ej opp falilalalala!
Ej opp falilalalala!
Eja!
2. Nu vilja de mig förneka en vän, som jag har,
den vännen, som jag älskar och i tysthet mig tar,
den vännen, som jag älskar och önskar allt gott,
så länge som blodet känns varmt i min kropp.
3. Nu vill hon övergiva mig, som fattiger är,
och söka sig en annan, en rikare, kär.
Men, fast att jag är fattiger och född av ringa stånd,
så får du inte tala med två tungor i en mun.
4. Du söker efter rikedom, ja, penningar och gull,
men ej får du mer med dig än trenne skövlar mull,
ja, några tunna bräder och så en svepeduk,
det bliver all den rikedom, du äga skall till slut.
5. Ett svikefullt hjärta får aldrig nåd hos gud,
så mycket har jag läsit i mitt åttonde bud.
Ja, det kan varen säga, som har vett och förstånd,
att inte två människor förlikas om en vän.
6. Två vänner kan’te skiljas åt förutan sorg och gråt.
Gud nåde den människa, som skiljer dem åt!
Den människan gör värre, än någon det kan tro,
den människan gör värre än den, som håller krog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
