Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Bure - 53. När kvällen stundar och bjuder vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10. Vid Alfreds lik vakar Anna trogen.
Men mördaren går omkring i skogen,
han ropar själv av förskräckelse:
"Jag haver mördat. O ve, o ve!"
11. Det svåra brottet han ej kan glömma,
han går att Alfred för mänskor gömma.
Han vänder om på den väg, han flytt,
han laddar om sin pistol på nytt
12. Han sade: "Anna, nu vill jag lida
som Alfred döden invid din sida:
Mitt liv ej mera än hans är värt,
att dö för dig, det är mig så kärt."
13. Pistolen han mot sitt hjärta vänder,
men Anna rycker den ur hans händer.
Pistolen hon mot sitt hjärta slog
och sade: "Blod har här runnit nog!"
14. Av våda skottet sig själv har lossat,
och blodet börjar ur såret forsa,
och Bernhard endast en suck nu hör,
vid Alfreds sida är Anna död.
15. Det sista skottet dock någon aktar,
det kommer folk ifrån alla trakter,
båd’ små och stora från närmsta byn
förskräckta stanna vid denna syn.
16. Mång flicka dånar och mister modet,
då månen speglar sig uti blodet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
