Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Bure - 53. När kvällen stundar och bjuder vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det höres icke en mänsklig röst,
blott vemodsklagan från varje bröst.
17. Och redan uppå den sena kvällen
blev Bernhard förd i den mörka cellen,
i band och bojor och dessa kval,
som han skall lida intill sin grav.
18. Han bittert gråter båd’ dar och nätter
och bleka kinden med tårar väter.
Sen går han klagande dagen om,
tills sent omsider hans dödsdom kom.
19. En dag fångvaktaren så berättar:
"I morgon, Bernhard, skall du avrättas!
Bered dig själv och bekänn ditt mord,
förrän du göms i den kalla jord!"
20. "Ja", svarar Bernhard och stilla gråter,
"nu vill jag gå och se Anna åter,
ty hon där uppe i änglaland
skall ge förlåtelse med sin hand."
21. Och nästa morgon man Bernhard leder
till avrättsplatsen, han faller neder,
en blomsterkvast han i handen höll,
och bilan höjdes, hans huvud föll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
