Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io. Nu styrdes det åt norden, mot isens kalla berg,
då blev en ryslig kyla, som gick till folkets märg;
vi kunde oss ej bärga ej heller våra barn,
ty kölden var nu värre, än vi var hemma van’.
ii. Nu styrdes sen åt söder, till söderns varma vind,
där solen sönderbrände vår bleka, magra kind;
nu klagas och nu gråtes, men ingen lidring var,
ty solen här nu brände, så skarp och het och klar.
12. Nu blir en ömklig hunger, med sorg och gråt och gny,
en jämmer, som sig tränger till himlens höga sky,
och döden fasligt härjar på folket inom bord,
man ser de döda kastas i havets vida flod.
13. Ett är det nu, som grämer mitt hjärta till min död,
att se de arma barnen här gråta efter bröd!
Vi kunna dem ej hjälpa, ej lindra deras nöd,
de måste nu få gråta och sedan därpå dö.
14. Här fanns väl ock ett hjärta, som var av hårda sten,
jag ryser, när jag nämner den engelska kapten,
liksom ett djur i skogen, som rovet griper an,
det var djävulskt foster, han var av själva fan.
15. Vi såg nu ganska tydligt, och det är även nog,
att han med flit och vilja oss efter livet stod;
att bringa oss till döden, det var hans högsta lust,
det odjuret hade gripit ett rov från Sveas kust.
16. En fader måste bära sitt barn i famnen upp
och det från däcket kasta i vida havet ut.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
