Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NYÅRSNATT I SKOGEN
AF
SELMA LAGERLÖF.
Det var en gång för många år
sedan en prost i Delsbo i
Hälsingland, som var ute
och red en nyårsnatt midt i täta
skogen. Han satt till häst klädd i päls
och storstöflar och på sadelknappen
hade han hängande en väska, där
han förvarade nattvardskärlen,
handboken och prästkappan. Han hade sent
på kvällen blifvit kallad i socknebud
till en finne, som bodde i en del af
socknen, där det inte fanns körvägar. Nu
befann han sig ändtligen på hemvägen,
men han trodde inte, att han skulle
hinna fram till prostgården förrän långt
efter midnatt.
Då han nu måste färdas omkring
på hästryggen och inte fick ligga stilla
i sin säng, var han glad, att det
åtminstone inte var någon så värst svår natt
att vara ute i. Det var blidväder med
stilla luft och mulen himmel.
Fullmånen vandrade stor och rund bakom
molnen och gaf ljus, fast den inte själf
syntes. Om inte den smulan månsken
hade varit, skulle han ha haft svårt att
skilja stig från mark, för det var
barvinter och allting hade samma brungråa
färg.
Under den där färden red prosten
en häst, som han satte ofantligt stort
värde på. Det var inte nog med att
den var stark och uthållig och säker på
foten, utan den var också ovanligt
förståndig. Så till exempel hade prosten
märkt många gånger, att hästen kunde
hitta hem från hvilket ställe som helst
i den stora socknen. Härpå litade han
så säkert, att han aldrig brydde sig om
att tänka på vägen, då han red den
hästen. Och sålunda kom han också nu
ridande midt i gråa natten och villande
skogen med tyglarna hängande lösa och
tankarna långt borta.
Prosten var en lärd man och till en
början hade hans tankar sysslat med en
afhandling, som han höll på att författa,
men så småningom hade han kommit
att tänka på sina församlingsbor. Han
hade på sista tiden börjat oroa sig öfver
att han inte kunde komma i ett rätt
förhållande till dem.
Prosten ville ha det så, att alla
människor i socknen, både män och
kvinnor skulle betrakta honom som sin bästa
vän, komma till honom med sina
bekymmer och låta honom ställa och styra
för dem. Han kände på sig, att han
hade krafter att ta vård om dem alla,
men han fick inte använda dem,
därför att sockenfolket inte hade tillräckligt
förtroende för honom.
”Det är, som om de inte skulle
kunna glömma, att jag har varit
skolmagister och stadsbo, innan jag kom
hit till Delsbo,” sade han till sig själf.
”De vilja inte tro, att jag förstår något
af det, som rör dem härute på
landsbygden. Fastän jag har varit prost i
Delsbo i två hela år, har jag inte kunnat
få dem att erkänna, att jag duger till
annat än att skrifva predikningar.”
Det var en stor och rik socken han
hade, och det fanns godt om präktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1907/0024.html
