- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1907 /
28

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade sett honom förr och för hvar gång
de nu sågo på honom tyckte de, att de
måste lyfta ögonen högre, liksom hade
han vuxit. Första gången de sågo upp,
det var, när han sade, att han hade
ridit upp på Blacksåsen i nattmörkret,
för det var en bragd, som inte var lätt
att göra efter. Andra gången var, när
han sade, att han hade öfvervarit
djurmötet, för de hade alla hört gammalt
folk tala om djurstämman på
Blacksåsen om nyårsnatten, men de hade
aldrig trott att en, som var främmande
i socknen skulle få se något sådant.
Tredje gången var, när han berättade
dem hur tung vandring deras husdjur
måste göra, för de hade inte trott att
en lärd man kunde ha hjärta för deras
fattiga kreatur.

Så hände det, att prosten
tvärtystnade och bet sig i läppen. Han märkte,
att han i vreden hade kommit att säga
sådant, som han aldrig hade velat tala
om. Folk skulle tro honom vara en tok,
som trodde på vildmarksskrock. Han
skulle aldrig få någon makt öfver
dem.

Men knappt hade han tystnat, förrän
en stor och myndig bonde steg fram ur
ringen: ”Jag skall inte förtiga det. Det
var jag, som sköt hästen, sade han,
”och jag tror aldrig, att jag har gjort
sämre handling i mitt lif. Må prosten
förlåta mig, annars blir det aldrig väl
med mig.”

Och en till kom fram. ”Prosten
skall aldrig mer behöfva be mig
förgäfves om något,” sade han. ”Jag
skall vara glad att följa med honom.”

Prosten lät ögonen vandra från den
ena till den andra. Det var ingen mer
som sade något, men de nickade åt
honom förtroendefullt, som om de ville
säga: ”Du är en storkarl, du. Sätt oss
på prof, nu sedan vi veta hvad du går
för, så ska du se, att vi följa dig. Det
är just en sådan prost som du, som vi
ha längtat efter.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1907/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free