Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 HOHENLOHE OCH KÖPENICK
brodern Österrike skulle nämligen ej
kunnat tåla en sådan maktutvidgning
från Rysslands sida.
För oss svenskar, som under lång
tid afvant oss att syssla med
utrikespolitiska funderingar, kan dylikt
intrigspel med staters öden eller med
afslöjanden om hvad därvid åtgjorts synas
mycket främmande och obehagligt.
Men man kan ej afskaffa världens
ondska genom att förneka den, och det
är bäst att ej lefva i alltför stor
okunnighet om hvad som förehafves rundt
omkring en. De Hohenloheska
memoarerna kunna därvid vara till rätt stor
nytta såsom ett från all förskönande
retusch fritt profkort på arten af de
krafter, som i väsentlig mån bidraga till
att skapa och åverka staters och folks
öden. Och de äro ej ett enda grand
mindre värdefulla, därför att den ofvan
skildrade uppfattningen af de
omständigheter, under hvilka de sett dagens
ljus, torde vara grundfalsk.
Ty just den uppfattningen, som
formulerades af några af de mest
framstående kännarna af nutidens
europeiska politik, och som vann allmän
tilltro innan memoarverkets karaktär
hade hunnit blifva bekant, är högst
kännetecknande för den känsla af oro
och gungande grund, af stora
möjligheter men äfven af ännu större risker,
som är så kännetecknande för den
atmosfär, hvilken breder sig kring
Tysklands utrikespolitik. Den känslan
bådar om oväntade stormilar, som
kunna komma olägligt äfven för Tysklands
grannar, och vi ha all anledning att på
ett helt annat sätt än hitttills söka att
följa med hvad som händer och fatta
dess innebörd.
Det kan nu ej gärna råda någon
tvekan om hvad som dref den gamle
rikskansleren att med sådant eftertryck
ålägga sin andre son memoarernas
utgifvande. Trettio år i det nya tyska
rikets tjänst hade gifvit honom en djup
insikt i de styrandes karaktär, i de
härskande kasternas skaplynne. Hvad han
under denna långa tid bevittnat fyllde
honom med djup oro, och han beslöt
att från hans graf skulle utgå ett
varningens och maningens ord, hvilket
skulle kunna väcka till lif det som
saknades — det tyska folkets
själfverksamhet i dessa ting, fritt tänkande och egen
kritik.
Det tyska enhetsverkets
genomförande var i så hög grad ett de ledande
männens och de ledande klassernas
verk. Den delvis så framgångsrika,
delvis så farofyllda rikspolitik, som af
de splittrade småstaterna, hvilka en
främmande monark blott för ett
tredjedels sekel trodde sig kunna spela ut
mot hvarandra, skapat en af världens
främsta stormakter, var så helt och
hållet ledd af höga ämbetsmän, att
folkets delaktighet i annat än
vapensegrarna var och äfven har förblifvit
något obetydligare, än hvad vi, som ej
på många årtionden vetat af någon
målmedveten ledning från nationens högst
betrodde, äro vana att anse. Det tyska
folkets, den tyska riksdagens
delaktighet i landets öden kan helt enkel!t ej
jämföras med förhållandena i
Frank
rike eller England och lika litet med
våra förhållanden. Trots allt tal om
det ”enkammarsystem’, som ej ens
ur rent formell synpunkt existerar i
Tyskland, har den svenska riksdagen
äfven under nuvarande förhållanden ett
ofantligt mycket större inflytande på
statens lif, än hvad den visserligen
genom allmän rösträtt tillkomna, men till
sin verkliga styrka så inskränkta och
kringskurna tyska riksdagen.
Detta är värdt att minnas, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
