Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 RUDOLF ABELIN
ten och som droppflytande i jorden.
Medan värmet sätter växtlifvets
maskineri i gång, regleras och skötes
detsamma af ljuset och vattnet. Utan
vatten torka och vissna blommorna ner,
medan en lagom afpassad vattentillgång
håller dem friska och gröna. Under
hviloperioden — i lägre temperatur och
svagare ljus — är därför vattenbehofvet
mindre, under pågående vegetation så
mycket större. För mycket vatten
kommer emellertid krukans jord att surna
och blifva osund, medan för svag
vattentillgång åter hämmar tillväxten och gör
stänglar och blad mera begärliga för
parasitangrepp. Blommande växter vilja
under blomstringen hafva mera vatten
än annars, ja somliga önska t. o. m.
att stå i vattenfyllda skålar under denna
period. Vattentillförseln är sålunda en
af de viktigaste faktorerna för
hemväxtens trefnad och bör därför gärna
handhafvas af en och samma hand. Huru
mycket som skall gifvas hvarje växt,
uttryckt i liter eller deciliter per dag
eller vecka, är dock omöjligt att på
förhand säga. Här måste hänsyn tagas
till alla andra ingripande omständig
heter: sol, värmegrad, tillväxtstadium
o. s. v. och afgörandet helt och hållet
lämnas åt vårdarens eget goda omdöme.
Som en allmän regel kan dock fastslås,
att krukans jord bör vara jämnt fuktig,
utan att därför stå sur och kall.
Medan alltså vattningen är en fråga
af stor vikt och uteslutande hänskjuten
till vårdarens goda omdöme och
förståelse af sina skyddslingar, är
hemväxternas jordfråga knappast mindre
viktig. På en försummad eller oriktig
omplantering hafva också många, kära
och ståtliga växter strukit med. Jorden
i krukan är hemväxternas förnämsta
näringskälla, hvars olika ämnen vattnet
löser och för med sig upp i växtens
skilda organ. Redan häraf framgår,
att det är nödvändigt gifva jorden en
lämplig sammansättning, som också bör
variera efter de olika växternas
skiftande näringskraf. Emellertid är det
icke endast nödvändigt tillse, att
krukans jord har sin tjänliga
sammansättning, utan också att den är tillstädes i
lämplig mängd. För stor jordmassa
eller med andra ord en för stor kruka,
hvars jord icke hunnit tillräckligt
genomväfvas af rötter, innebär isynnerhet
under höst och vinter d. v. s. under
hviloeller sömnperioden en stor fara för
växterna, medan å andra sidan ett allt
för trångt utrymme för växtens rötter
är i högsta grad hämmande för dess
utveckling, isynnerhet under vår och
sommar, en period under hvilken
dessutom ett alltför ringa jordförråd
nödvändiggör en hastig uttorkning. Vid
anskaffning af växter till hemmet måste
man därför förvissa sig om, att dessa
äro våäl rotade, stått i samma jord i
krukan tillräckligt länge, men dock ej
så, att de hunnit förbruka all näring.
De på hösten inköpta palmerna t. ex.
hafva ofta inslagits i krukor sent på
året direkt från en fri varmbädd och
sakna därför tillbörlig rotbildning. Äfven
om de till krona och blad synas
köparen aldrig så friska och starka, gå de
därför hastigt och lätt under på sin nya,
mindre tjänliga växtplats.
Krukans jord bör i regel vara fullt
genomsläpplig, humusrik men därför ej
för lätt. Väl multnad, siktad löfjord
och fin sand böra nästan alltid ingå i
blandningarna samman med litet väl
förmultnad ladugårdsspillning, medan i
öfrigt tillsatserna kunna variera.
Halfmultnad, porös grästorfjord, upptagen
från klöfvervall på lermylla, bör ofta
tillsättas i större eller mindre mängder.
Detta allt är emellertid i de flesta
fall omöjligt att direkt anskaffa för den
enskilde odlaren, utan tillhör
trädgårds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
