Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EROTISKT SKUGGSPEL 85
drömmen kommit och lagt sin svala
hand på slumrarens panna.
En morgon sent i mars vaknade
Hans Ewald utsöfd, men med hufvudet
så lätt som han sofvit en stund i
skogen under öppen himmel och icke en
lång vinternatt i ett tillstängdt sofrunt.
Hjärta och pulsar slogo friskt och
jämnt som på en barndomsmorgon i
sommarlofvet. Han hade haft en ljuf
dröm. Men redan var den glömd och
föreföll blott som löftet om en lycklig
dag.
Medan Ewald knöt sin halsduk, såg
han sitt ansikte i spegeln och fann det
mindre slitet än vanligt, nästan ungt
trots allt det grå i hår och mustascher
Tidig grånad var ett familjedrag.
Denna sky af askflarn — så såg hans
uppstrukna, tunna, lätta hår ut — gjorde
sig väl mot den ungdomligt rena
pannan, de klarblå ögonen och den friska
hyn. ”Noch ist Polen nicht verloren, ”
sade han halfhögt, nickande mot sig
själf. Han var också icke mer än
trettioåtta år.
Det var för tidigt att gå till
”verket”. Hans Ewald beslöt att flanera
en timme. Han var Stockholmsbarn
och gick på Stockholms gator med en
hemkänsla som i sina egna rum. Det
hade varit frost på natten. Giesa
iskristaller lågo strödda öfver barvinterns
frusna hjulspår. LCuften andades ännu
den bundna nattens köld och tystnad,
men bakom den grå himmelen
arbetade solen och lyste utan att ännu
kunnat tränga igenom, som lågan bakom
en skärm.
Hans Ewald dref gata upp och gata
ner, till dess han förtjust stannade på
ett salutorg. I den pärlgrå dagern lyste
torget som ett stort holländskt
stillebenstycke och förde in i staden något af
naturens fruktsamhet och ursprunglig
het. Tjädrarna och riporna med de
kolsvarta och krithvita fjädrarna tycktes
ännu på fågelhandlarens disk
omhvärfda af furuskogens snötysta
ödslighet, medan strömmingen, som glittrade
i trätunnorna, berättade att fjärdarna
brutit upp i skärgården med småkrusiga
i marsskenet silfrade vågor.
Sälgkvistarna och blåsipporna i sin svala, sanka
mossa gåfvo värstämning med
Bellmans ackompanjemang från
Djurgården och Haga, men alla tulpanerna
och hyacinterna på trädgårdsmästarnas
bord bragte med sina rika, klara färger
bud söderifrån. Här på det
Stockholmska vintriga torget föreföllo de
tjusande, men också slutna inom sig
själfva som främlingar i förvisning. i
ett stängdt glasskåp såg Ewald en
praktfull, blommande azaléa, oberörd
och hvit som en furstinna i sin
glaskaross.
Ovillkorligen drogs han in bland
blommorna. Men just medan han
inandades vällukten från hyacinterna,
som strömmade ut i frostluften med
en slags ljuf hjälplöshet, for han till.
Han kände att någon betraktade
honom. En kvinna såg muntert på
honom med ett par på botten
melankoliska ögon.
UNi...! Hvad gör ni här, fru
Waern?”
”Jag,” hon skrattade med sitt klara,
orädda skratt, som stack som en
silfvernål, ”jag är ute och köper min herre
och mans mat. Men ni, herr Ewald,
hvad har ni på vårt torg att göra?”
"Jag älskar torgen, fru Waern.
Det är en poesi öfver de öppna
stånden, som aldrig finns i butikerna. Den
lilla handeln med lifsförnödenheterna
berör mig alltid lika högtidligt och
vackert, som den vanliga kommersen
med det onödiga i bodarna förefaller
mig frånstötande ... Se bara på köttet,
brödet, mjölken i de präktiga
koppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
