Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
tingen skrufvade hon veken för högt,
i hvilket fall ”Beatrice” utsände en
misslynt, svartaktig rökhvirfvel, som
lämnade vemodiga spår på kökets
väggar och tak, eller ock skrufvade hon
för lågt med den följd, att ett
skvallrande os spred sig ända in i våningen,
där frun gick och vattnade blommorna
och blef grymt störd i sin dröm om
att ”lycksaliggörerskan” och Inez
ändtligen kommit på god fot med
hvarandra.
Denna dröm skulle slutligen helt
och hållet förflyktiga, den dag
nämligen, då Inez, i förargelsen öfver
”Beatrices” envisa fordran på måttfull
reglering, grep ett så häftigt tag i henne
att skrufven brast sönder. Nu var detta
fotogenköks korta, men tyvärr allt annat
än lysande — snarare osande — e&ra
i det Thottska hemmet slut; ingenjören
synade köket, förklarade att det
blifvit så ”missförstådt”, att någon
återställelse ej vore att tänka på och rådde
sin fru att, då hon skaffat sig ett
nytt, tills vidare sköta det själf. Frun
blinkade samförstånd, lät så finkänsligt
som möjligt den upprörda Inez förstå
att anledningen till olyckan ej
uteslutande var på ”Beatrices” sida och
förpassade slutligen ”lycksaliggörerskan”
upp på vinden, där hon ännu ligger i
en skräpvrå, öfverskyggad af hela
familjens uppriktiga : requiescat in pace!
Nu måste frun emellertid skaffa sig
ett nytt fotogenkök, ty att låta Inez
enväldigt regera med veden vore nästan
detsamma som att ruinera huset. Fru
Thott rådgjorde med alla sina
fruvänner — och det betydde detsamma
som långa och många öfverläggningar
— gick från bod till bod, tog noga reda
på olika konstruktioner, allt med en
omsorg och en noggrannhet, som voro
höjda öfver hvarje slags beröm. Till
MATHILDA RO0OOS
sin man sade hon ingenting om saken;
hon lyckades efter trägna spaningar få
tag i ett fotogenkök, som bar det
visserligen stolta, men mera nyktert
klingande namnet Primus, och hon ville
nu öfverraska mannen med detta
förträffliga nya husgeråd. Hädanefter
skulle det aldrig förekomma rök, os
eller andra kökskonflikter i det
Thottska hemmet; Primus osade aldrig,
sände aldrig ut några rökhvirflar, var
mycket besparande, o. s. v. Den dag
Primus gjorde sitt inträde i huset var
frun i högsta grad upprörd och
förväntningsfull; hon visste till punkt och
pricka hur man skulle tända, skrufva,
moderera och släcka Primus, och hon
hoppades på det mest lysande resultat.
Nu är först att berätta hurusom i
Thottska villan bodde, förutom herrn
och frun och deras lilla gosse, en ung
släkting till herrn, fröken Elna Thott, en
glad och lefnadsfrisk ungdom på tjugu
vårar. Det vill säga en nutidsungdom,
icke en som satt och sömmade sin
älskades bild i silke och pärlor, utan
en som gick på Anna Sandströms
seminarium, läste på ” geografiska
gruppen”’, resonerade med sin kusin om
”sedimentära eller klastiska”,
”eruptiva eller kristalliniska” bergarter,
0. S. v. Dessutom sysslade hon med
fysik och kemi samt följde samvetsgrant
med den moderna skönlitteraturen.
Ofvannämnda dag, då Primus för
första gången uppenbarade sig, sutto
herr och fru Thott samt fröken Elna
och åto sin middag i endräkt och glädje.
Fåglarna kvittrade utanför fönstren,
och solen lyste på Elnas ljuslockiga
hufvud. Ty fröken Elna hade hår, som
liknade mogna sädeskärfvar och ögon,
som påminde om vårhimlar och läppar
och tänder, som inte alls voro olika
smultron och mjölk, och hade det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
