Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
bonde. Möttes postdrängarna på
vägen, skulle de utväxla post och
därefter återvända, hvar och en till sitt.
Om postdrängarnas ”löpande”
innehåller förordningen åtskilliga, ganska
detaljerade = föreskrifter. Postdräng
skulle, så snart han hörde den
ankommande posten blåsa i posthornet, göra
sig färdig att mottaga brefven af
honom, ”och därmed oförtöfvadt igenom
natt och dag, oaktandes hvad väder
som vara kan”, löpa vidare, med en
hastighet af en half mil i timmen. Han
skulle använda genvägar så mycket som
möjligt, ”och intet löpa på krokotta
landsvägar”. Under vägen fick han ej
af någon, hvem det vara månde, låta
uppehålla sig ”med tal och snack, eller
på någorhanda sätt”. Hvar och en
postdräng skulle på bröstet bära ett
legitimationstecken (”’ett särdeles vapn”’);
därjämte skulle han vara försedd med
posthorn och spjut. På postens snabba
befordran lades den största vikt;
stränga straff stadgades för
försummelser härutinnan.
I hvarje stad, stor eller liten,
tillsattes en postförvaltare eller, som
förordningen lyder, ”förordnas och
privilegieras en dugelig och här till
kvalificerad person som kan läsa och
skrifva, till hvilken man alle dit hörande
bref kan adressera, hvilken ock alle de
bref söm han där på den orten samlar,
kan under ett copert eller knippa, åter
därifrån tillbaka igen fortsända,
hvilken ock måste vara edsvuren att han
därmed vill flitig och trogen vara.”
Enligt privilegiebrefven skulle
postförvaltarna vara fria från ”
kontribution och annan borgerlig tunga”,
medan postbönderna för sina hemman
(posthemmanen) befriades från
skjutsning och gästning.
ERIK G. LANNGE
Under dessa jämförelsevis enkla
former fortgick postföringen ganska
länge. Att ej heller i fråga om de
lokaler, där posterna skulle expedieras,
fordringarna voro synnerligen stora på
den tiden, kan man se af följande
betänkande rörande olägenheter och
brister vid Stockholms postkontors lokal
år 1703," hvilket äfven ger en inblick
i sättet för postens expedition då för
tiden :
”1: Är det mycket trångt och
rökande, hvarför ock betjänterne, när de
blifva tilltalta för begångna fel och
försummelser sig ursäkta, i anseende till
det förra ibland annat därmed att de
uti den där befintliga trängseln, vid en
så stor myckenhet brefs affärdande sig
omöjeligen därför akta kunna, helst
vid sådant nattarbete, varandes det
rummet n:o 1,. där brefven skola blifva
införda i protokollen och å kartorna,
samt sedan kollationerade och
inpackade, intet bredare och längre än vid
pass 6 å 7 alnar och således utom de
rum, som bordet och lådorna intaga
intet större än man knappt sig däruti
kan vända; och vid det senare därmed
att de för köld eller rök icke kunna
vara tillstädes och förrätta deres
tjänster, utan måste, medan däruti eldas,
afvänta tiden, till dess det har brunnit
ut och röken är försvunnen.
Postdiligens (enligt en i riksarkivet befintlig teckning
från 1700-talet).
+ I det s. k. Flemingska huset i Scholstugugränd, numera Storkyrkobrinken 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
