Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
äfven bref, isynnerhet tyngre sådana,
hvilka ej kunde skickas med ständiga
posten; b) Ständige Posten, bestående
af en ridande postiljon med brefposten ;
c) Ryttare-Posten, som gick fortast af
alla och kunde användas för befordran
såväl af bud som af passagerare; den
framfördes efter omständigheterna
ridande eller åkande. <Ryttarpostens
postiljon benämndes postryttare och
bar på bröstet en rund mässingsplåt,
å hvilken var angifven en postryttare
under en kungl. krona samt det skiftes
namn, till hvilket ryttaren hörde; d)
Ränn-Posten, som bestod af en ridande
postiljon och användes för befordran
af angelägna bref å tider, då de
vanliga posterna ej gingo. Med rännpost
ankomna bref skulle genast tillställas
adressaterna genom postmästarens
försorg mot viss betalning; e) Rid-Posten,
med hvilken resaride färdades i följe
med postiljonen; f) Extra-Posten, med
hvilken resande reste, antingen i egna
eller posthållarens vagnar, då de
erlade hästlega efter postordningen.
De olika posterna hade rätt till
hästar från ombytena i följande
ordning: först kom ryttarposten, därefter
rännposten, vidare paketposten,
ständiga posten, extraposten och ridposten.
Samma ordning gällde äfven, när olika
poster sammanträffade. För
ryttarposten skulle alla andra poster vika
0. S. V.
Afgiften för personer och gods
skulle för paket- och rännposten
erläggas på förhand för hela vägen, men
för öfriga poster vid hvart ombyte.
Betalningen för med paketposten och
ständiga posten befordrade passagerare,
gods och bref tillföll postkassan, som
för framförandet af dessa poster
ersatte posthållarna efter vissa i
förordningen meddelade grunder. För öfriga
ERIK G. LANNGE
Postdiligens.
poster synes afgiften hafva erlagts af
allmänheten till posthållaren.
Att posthornet på den tiden
spelade en stor roll, framgår af
förordningen. Därmed skulle postiljonerna
gifva signal åt mötande att väja, med
hornet skulle de tillkännagifva sin
afgång och ankomst. För att de olika
posterna lättare skulle kunna skiljas åt,
föreskrefs, att hvarje post skulle hafva
sin särskilda signal, och bifogades noter
till dylika signaler. Straff stadgades
för postiljon, som blåste annan signal
än den honom tillkom.
Posthållare skulle ständigt vara
försedd med 4 hästar. Om deras och
postmästarnas gästgifveriskyldighet
innehöll förordningen följande :
”Posthållarne på Landet tage för
husmans kåst Tolf öre Silf :mt för hwar
Person; I Städerne dubbelt nemligen
24 öre, uti Stockholm 36 öre, och på
Postgårdarne närmast Stockholm
Aderton öre; Men dricka betales särskildt.
— Wilja de Resande bättre undfägnas,
undfår Posthållaren efter räkning hvad
skiäligt är; Dock tillåtes för ringare, at
spisa dem, som åstunda sämre kåst,
i fall Posthållaren där wid skulle finna
sin räkning. — Nattherberge betalas på
landet för hwar person Tolf öre Silf :mt,
i Städerne Tjugufyra öre, i Stockholm
Trettijosex öre, och på Posthållen
närmast Stockh. Aderton öre. —
Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
