Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTVERK OCH STÄMNING
försöka att beskrifva det så som jag
ser och hör det för mig i minnet.
Jag och en vän voro på en
föotvandring. Det var högsommar och
himlen var djupblå, nästan skimrande
i rödt. Vi hade vandrat en landsväg
fram med blåklint vid gropkanterna
och med rika, gungande rågfält på ömse
sidor, hvilkas ax voro ljumma af sol
och fulla af längtan till mognad.
Ängarna voro bräddade med tusenskönor
och dallergräs och frömjöl och
humlesurr och honung och hela himlen sjöng
af lärksång som från ett eko högt uppe.
Pilträden skimrade i hvitt och stål, när
den varma vinden någon gång sakta
satte bladen i rörelse och vände dem,
och hela landskapet med åkerfält,
kvarnar och gårdar skälfde i solrök och
hetta.
Efter några timmars vandring
kommo vi till ett värdshus, som låg som
den vackraste idyll ett litet stycke till
höger om landsvägen. Den sida, som
vette åt vägen, var ej just så ovanlig:
det var en lång, hvitkalkad byggnad
med altan, som de skånska
gästgifvargårdarna i allmänhet. Vid de två långa
järnstängerna utanför stodo ett par
åkdon med sömniga hästar, hvilkas ben
snärjts af tömmarna. Inifrån det yttre
rummet hördes några röster högljudt
beställa öl. Vi gingo igenom ett par
rum med unken kvaf spritlukt, och
kommo så ut på en veranda, som var
alldeles öfvervuxen med vildvin, hvars
starkt gröna blad här och där voro
genomträngda med ett och annat rödt
och gult. Där stod ett nydukadt bord.
Solen lyste mellan träspjälorna på
verandan och formade små hvita ständigt
skälfvande runda fläckar på bordet.
Silfret låg och blänkte med små
gnistrande stjärnor på skedar och gafflar
och serviettringar.
281
Men från den ljusa
verandaöppningen hade man den underbaraste
anblick. En lång grusad gång ledde ner
till köksträdgården, där knollriga
äppleoch päronträd med dignande grenar
uppburo ännu omogen kart. En stor
hagtornshäck omgaf hela trädgården
som en grön mur, och i själfva häcken,
längst nere, var en fyrkantig port
utklippt, genom hvilken man hade utsikt
åt slätten. Det såg rikt och bördigt ut,
med gröna åkerfält eller gula, och med
gårdar, som lågo inbäddade i
almdungar. I fjärran var hafvet blått och
odysseiskt med reflar, mot hvilka vågor
i ljusgrönt med hvita kammar kommo,
gingo, kommo, gingo i evig växling.
Hela trädgården var fullmogen
sommar med ett myller af blommor. En
torrgrön lavendelhäck med blåvioletta
blommor i randen ramade in
grusgången och därinnanför stodo i jämna
rader neråt mot hagtornshäcken blå iris
och stora hvita prästkragar.
Rosenbuskarna till höger voro öfversållade
med blommor, gula, hvita, röda rosor,
rosor som höllo på att falla, och
sådana som ännu voro halffärdiga.
Det blef hetare och hetare och allt
mera stilla, till sist så tyngande och
doft som dödsväntan. Luften göt sig
som smält metall kring hvarje blad,
hvarje ting, till och med silfverpoppelns
skälfvan stannade.
Från köket hörde man då och då
ett fräsande på spiseln då något kokte
öfver för ett ögonblick, eller också ett
skramlande med kopparlock. Så åter
stilla. Och ute kokte luften i ett surr
af humlor och bin.
Ur skattkammaren af blommor
vällde hela strömmar af doft — den
syrliga, svala rosendoften blandades med
iris honungssöta och myntans ljumma,
salvians kryddoft och lavendel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>