Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTVERK OCH STÄMNING
ett ständigt mullrande, med blixt på
blixt.
Men inne rann melodien som den
vakna själen, som det som i lifvet höjer
sig som en melodi ur elementen. De
milda ögonens själ, och de oförglömliga
vänliga ordens, det som blir barnens
böner och mannens tysta besegringar,
det hjärtats makt, som blir till
godhet....
Det växte nu till en medveten
melodi, och den som spelade blef skapare
och gud i den underliga stämningen.
Ute slog åskan och hela himlen var
ett eko af elementens raseri.
Och inne satt ett stycke medveten
vilja och lefde i en melodi sitt starka
målmedvetna lif, starkare och fullare
för hvar åskknall därute.
Som en tvekamp blef det: därute
de dånande elementen, därinne den
stilla säkra själen som en melodi, evigt
lefvande, evigt upprepande sig; som
en källåder, som ej fruktar det
fruktansvärdaste, som aldrig förgås, själf ett
element, själf ett evigt lefvande ...
Det var som om alla minnen från
irringar och misstag och från segrande
och jublande stunder lågo i melodien
som svaga toner, som växte till starka
i världens och vredens kamp.
Och döfvad och drunknad i larmet,
kom det åter, evigt lefvande samma lif,
som hämtande styrka ur kampen med
det otyglade.
De väfdes samman, tonerna därinne
och åskan därute, den stilla sjungande
melodien och de tunga elementen, till
ett konstverk utan like.
Och ju väldigare det dånade därute,
desto oberördare rann melodien.
Mullret började höras mer i fjärran,
och det kom en sval vindfläkt som gick
283
som en förlossande suck genom
världen. Blomsterdoften löstes så
småningom, och sväfvade som lefvande ande i
det tomma.
Sakta föll en tung droppe på
verandataket, därefter ännu en, så kom
det en regnskur, dithvälfd af vinden,
som sakta började blåsa upp. Och kort
därefter insveptes verandan och hela
trädgården i ett enda dimflor af
rasande regndroppar. Det formligen öste
ner, och blommorna började böja sig
och falla under stormen. Jorden rann
med regnet bort ur gångarna, åskan
mullrade allt mer i fjärran.
Inne sjöng melodien som stilla
väntan, uppslukad och bortsköljd af regnet
och det hväsande bullret, men ändå
tydligt framklingande som en
silfverklagan, tills vinden åter blåste bort den
för ögonblick.
Regnet aftog och blef till ett stilla
droppande, som lät melodien höras
klarare och tydligare. Genom refvor af
moln och sönderbruten himmel lyste
solen åter öfver slätten, och ur
regnimman framträdde hafvet på nytt, när
ljusgröna vågor som slogo mot reflarna,
kommo, gingo, kommo, gingo i evig
växling.
Från taket, bladen, träden,
blommorna droppade det oafbrutet och stilla.
Och melodien inifrån förrann i ett
tyst pianissimo, blef till några ackord
och dog sedan, blef droppe i
droppandet, sus i suset.
Det blef några minuters helig
tystnad. Som när någon dött och blifvit
minne, och tomheten efter hans röst
ännu ligger kvar.
Solen sken därute och bina och
humlorna började åter surra som förut.
6 ER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
