Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NJ VP RP AS EE RT
(3 EE
O5 J
F ANA
SA FA ANA RR AN
4
Å
’Q D
FÖRSTA KAPITLET.
äy 573*! et var i början af september,
’JZJ strålande höstsol. På
Skeppsbron rådde stark rörelse. Icke mindre
än fyra stora ångare hade landat
under den sista halftimmen rakt framför
konsul Ljungströms eleganta hörnhus,
och ljudet af människornas röster,
hästarnas tramp och droskornas
rullande trängde som ett starkt brus in
genom matsalsfönstren en trappa upp.
Jeanne, konsulns yngsta dotter,
satt med armbågarna på den blanka,
hvita damastduken och lyssnade på
trafiken där nere. Hon rynkade på näsan
och såg missnöjd ut. Hon var endast
sjutton år, men det förargade uttrycket
i hennes något långlagda ansikte
gjorde, att hon föreföll mycket äldre än
hon var.
”Nog ä” det odrägligt, att man ska
behöfva bo vid Skeppsbron. Här är ju
ett lif jämt, så man kan dö.”
”Snälla Jeanne, om du ville ta och
dö en gång för alla.”
Den som talade var konsulns äldsta
dotter Axelina, som var tre år äldre
än Jeanne. Hon var lång och vacker,
men hennes stora, gråa ögon hade en
oigitizea ov GOOGIe
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
OCH ANDRA DAMER.
BERÄTTELSE ar ULRIK UHLAND
WLE Z SN
A: ER k N R
ST
en vacker förmiddag med
&
N
NW
kall glans, och det låg ett visst
själfbelåtet drag kring hennes fylliga läppar.
”Hvad bråka ni om, barn?”
frågade konsulinnan, som hade varit
inbegripen i ett mycket lifligt samtal med
konsuln, hvilken satt där, fet och
elegant, och rörde i sin doftande
kaffekopp. Hon såg otåligt nedåt det långa
matsalsbordet, först på sönerna,
löjtnanten och kontoristen, och så på
flickorna. Ingen fann sig föranlåten
att svara.
”Det är väl Jeanne, kan jag tro,”
fortfor konsulinnan. ”Jeanne kan
aldrig bära sig åt som en ung dam.
Men kommer Ann-Marie Berthelsen
hit, så vill jag inte veta af sådana där
fasoner. Jag vill inte, att hon skall ha
orsak att se ned på mina döttrar.”
”Jag har inte sagt ett ord,”
svarade Jeanne oskuldsfullt, ”och för
resten så är inte den där underbara
Ann-Marie här än.”
”Tyst, Jeanne,” sade konsuln i
bestämdare ton än vanligt, och Jeanne
teg. Men hon satte ut läpparna och
rynkade på näsan mera än förut.
Axelina betraktade henne med ett
försmädligt småleende. Men det låtsade hon
icke märka.
”Tror mamma verkligen, att hon
........
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
