Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
ju kunna hända, att det kom för honom
rätt sSom det var.”
"Inte.”
""Jo bevars. Det görs ju litet
emellan på många andra kontor. Och det
kunde ju hända andra saker...”
"Hvad katten skulle det vara?”
"’Ja, inte vet jag, ” svarade
Wennmark med en viss nervositet. ”Men
jag kunde ju bli sjuk eller så. Och
det kunde ju bli en oväntad utbetalning
till exempel. Det behöfdes inte mera.”
Han satte tummarna i ärmhålen på sin
väst och gick af och an. Herbert
trummade med fingrarna på konsulns
skrifbord.
”Det var mig en förbannad
olycksprofet. I så fall begriper du väl, att
jag klarar det åt dig.”
"Men ser du, Herbert, det är
mycket som inte bara beror på den goda
viljan. Jag har inte tänkt litet på det
här, må du tro. Det vore kanske inte
så lätt för dig att få ihop några tusen
på en timme.”
”Å strunt, ” utbrast Herbert. ”För
min pappas gosse är det väl en
bagatell. ”
"Och dessutom ser du, Herbert,
så ...”
,!Så ?),
”Så ha vi inte så rasande mycket
kontanter just nu. Det gick af tolf
tusen till Finsch i Hamburg i går, och
konsuln har tagit ut fem tusen.’”
”Men jag behöfver inte mera än
låt oss säga sexhundra, och då bjuder
Julia dig på en finare supé i kväll.”
Herberts röst var starkt öfvertygande,
och han märkte mycket väl, att
bjudningen smickrade Wennmark.
”Du begriper väl, att jag gärna
vill,”” svarade Wennmark. Han gick
fortfarande af och an, och han såg ut,
som om han öfvervägde. ”Men om
ULRIK UHLAND
du visste, hvad den här balansen gör
mig orolig. Jag vet inte, men jag har
blifvit alldeles förbaskadt nervös. Du
förstår, att fick konsuln eller Magnus
den allra minsta misstanke, så vore
det absolut slut med mig.”
”Men hvarför i all rimlighets namn
skulle de det få?” Herbert började
bli otålig. ” När jag säger, att jag
skaffar pengar, ifall det behöfs. Vi kunna
ju säga, att du har igen dem i
december, och dit är det ju bara två månader,
så godt som.”
""Vi ska ut med fjorton tusen i
november. ”
”Ja, men du sade ju, att det skull&
komma mycket pengar från Molin*
eller hvad sjutton det var, i Norrköping!
Var nu inte skuggrädd. Om du görJ
mig den här tjänsten, skall jag inte be
dig mera sen, på hedersord.”
”Lofvar du det då?” Wennmarks
röst uttryckte en viss lättnad. ;
"På hedersord, det var då katten
också. ”
”Och jag får hela beloppet med”
ränta till december?"”
"På hedersord, det med, om du vnll
Jag tänker underhandla med en viss
gök om ett skapligt lån, som kan ta
kål på alla småsummor,
Och det kan jag ju ta så fort som
möjligt.”
”Nåja, du skall väl få det då. Jag’:
skickar pojken, innan banken stängs,
så kan du hämta dem vid tretiden.’”’
”Nej, ” sade Herbert, ”det är bättre
att jag möter dig strax före fem. Då
är man säker för Magnus. Jag går ner
i hörnet vid Slussen.”
De skildes åt med ett handslag, och
Herbert gick efter en förtrolig honnör
för Marianne belåten uppför trappan,
följd af Boy och Cesar.
förstår du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
