Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL
FORSSTRAND
Grupp af porslin från Linnéiska hemmet: urna från Delft, bålen med inskriften »Interpone tuis interdum gaudia
curis», urnorna »Dum faveat coelum» 0o. s. V.
anekdoter om lärda i hans vetenskap,
hvilka han lärt känna inom eller utom
” sitt fosterland, eller belyste det våra
tvifvel eller andra till undervisningen
hörande frågor. Han skrattade därvid
af hjärtans lust och ansiktet strålade
af en glädje och uppsluppenhet, som
tydligt minde hur upplagd för
sällskaplighet och förtrolighet hans själ var.
Ännu lyckligare var vårt lif på landet.
Han steg om morgnarna mycket tidigt
upp, vanligen vid 4-tiden. Omkring kl.
6 kom han till oss, emedan hans
boningshus ännu stod under byggnad,
åt frukost med oss, läste öfver Ordines
nalurales (växtrikets naturliga familjer),
så länge vi hade lust, vanligen fram
emot kl. 10. Därefter gingo vi till kl.
12 omkring på de närbelägna klipporna,
hvilka genom sina produkter
förskaffade oss tillräcklig sysselsättning. På
e. m. gingo vi till honom i hans
trädgård, och på aftonen spelade vi för
det mesta trisett med hans hustru.
Söndagarna var hela familjen nästan
hela tiden hos oss, och då läto vi
stundom en bonde komma till:oss med
ett instrument, som hade utseende af
en violin (=nyckelharpa), efter hvilken
vi dansade på bondgårdens loge, så
att det var lust däråt., Visserligen voro
våra baler ej synnerligen glänsande,
sällskapet ej talrikt, musiken jämmerlig,
danserna ej omväxlande, utan
beständigt menuett och polska, men vi roade
oss ändock ej litet. Gubben rökte
därunder en pipa tobak med Zoega,
som var svag och kroppsligen mindre
välbildad, tittade på oss och dansade
till och med själf, ehuru mycket sällan,
en polska, hvari han var alla oss yngre
öfverlägsen. Han såg gärna, att vi
härunder voro rätt muntra, till och
med stojande, ty annars fruktade han,
att vi ej voro belåtna. Oförgätliga
skola alltid dessa dagar, dessa timmar
vara, och angenäm är hvarje
påminnelse därom.»
Under den första tiden efter
flyttningen till Uppsala bebodde Linné
för
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
