Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖNDAGSFOLK
mening, att Almquist var en trirolig
prisse, som man hade nöje af.
Under inflytande af denna
angenäma stämning tog maskinisten upp en
mungiga ur fickan och blåste: ”After
the ball. Alla sprungo upp och
dansen kom i gång.
”Man känner sig alldeles som en
ung flicka!” sade fru Lund. Hon var
eldröd i ansiktet och flåsade tungt.
Plötsligt hejdade hon sig och
började ursinnigt stirra på ungdomen,
som fortfarande svängde muntert om
på gräsplanen.
Herr Almquist, som dansat med
Elsa, stod ännu kvar med armen om
hennes lif. Han kysste henne gång
på gång och den vackra flickan lät
honom skrattande hållas.
Klädståndsfrun darrade af vrede.
Med ett uttryck af obeskriflig harm såg
hon ner på paret och mumlade:
"En så’n gemen slinka! Där har
man för att man ger sig i slang med
folk, som man inte känner! Usch, för
så’na människor!”
Fru Nilsson spratt till som stungen
af en orm. Hon blef het om öronen
och hennes ögon blixtrade stridslystet.
Lyckligtvis var fru Lund för mycket
upptagen på annat håll för att gifva akt
på henne. Nu härdade hon icke ut
längre. Och med en röst, skarp som
en knif, van att tränga genom sorlet
vid auktionerna, skrek hon:
”Martin, kom hit! Kom hit genast,
hör du!”
Martin släppte sin dam, som
fortfor att skratta. Med långa steg gick
han löst på sin fästmö och ställde sig
bredbent framför henne:
”Hvad vill du?,, frågade han kort.
"Hvad är det frågan om?”
359
Fru Lund föll ihop som en
guttaperkaboll som gått sönder :
”Martin, lille! Lugna dig nu!”
Hennes undfallenhet gjorde honom
endast mera ursinnig. Han knöt
handen öfver hennes hatt, där de eldröda
banden darrade som i storm och skrek :
”Hvad är det frågan om, sa jag?
Gör jag inte, som jag vill kanske?
Försök inte bara!”
Och hon fortfor att stamma, med
ett löjligt uttryck af rädsla, böjande
sig undan som om hon varit rädd för
stryk.
”Martin lille! Snälle Martin!"”
Sällskapet hade med en viss
nyfikenhet, men utan förvåning, vana
som de voro litet hvar vid brutala scener
i hemmen, åsett uppträdet.
Skomakaren, hvilken betraktade det som ett
uttryck för mannens maktställning inom
familjen, gnuggade händerna och
mumlade :
”Djäfla karl, Almquist!
de tast”
Det oaktadt blef stämningen tryckt.
Det föreföll som om en osynlig gräns
plötsligt uppdragits mellan de bägge
könen. Herrarna spelade kort; och
då de klingade med glasen, så var
det med ett visst eftertryck, ett slags
frimureri, som om de först nu lärt
känna och sätta värde på hvarandra.
Fruarna hade slagit en krets omkring
fru Lund. Den tjocka frun var
fortfarande nedslagen och gaf med djupa
suckar luft åt sitt betryck. Hvad de
bägge andra beträffar, så kände de
sig i hemlighet nöjda med utgången.
Fru Lunds förkrossande nederlag hade
visat, att hennes ställning icke var en
bit bättre än deras — snarare tvärtom.
Till och med fru Nilsson kände sin
vrede försvinna. Denna stora kvinna,
som hade fingrarna öfverlastade med
Så ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
