Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
ärmar, och hon hvilade lättjefullt sina
bara armbågar på bordet.
”TJag skulle tro, att det behöfs,”
svarade Magnus retligt. ”Och jag skall
säga dig, att det är obehagligt för en
karl att äta frukost på samma gång som
ett fruntimmer i kamkofta.’”
» ”Kamkofta, ” Axelina krökte
föraktligt på öfverläppen. ”Jag skall be, att
du inte lägger dig i det du inte
begriper.”
”Gräla inte, barn,”” sade
konsulinnan, ”så skall ni få höra, hvad jag
har tänkt ge pappa till
födelsedagspresent. ”
”Hvad då?” frågade Jeanne
nyfiket.
”Jag har tänkt låta måla hans
porträtt i olja, ” sade konsulinnan.
”Hvem skulle göra det?” frågade
Axelina.
”Anton Byström, han som målade
grosshandlare Nyman. Han fick
beröm i Svenska Dagbladet på
utställningen, såg jag, och fru Nyman säger,
att han inte är dyr.”
”Jag tycker det vore bra mycket
stiligare med professor Berger,’” inföll
Axelina. ”Då blef det åtminstone ett
konstverk, och det vore snobbigt med
en tafla af Berger.”
”Han gör ingenting under tusen
kronor, ”” sade Jeanne.
”"Nå, än sen? Skulle inte konsul
Ljungströms ha råd med det?’”
frågade Axelina.
”’Ja, kanske det vore bättre, ””
medgaf konsulinnan. ”Han har målat
konsulinnan Broman, och det skryts
det då förskräckligt med.’”
”Får jag säga min mening, så är
det blanka vansinnet, ”” sade Magnus
och steg upp från bordet. ”Och det
kommer inte på frågan. Spannmålen
stiger utomlands allt hvad den hinner,
,
,
375
och Nores reparation blir en ren
förlust på tre tusen, bara för att pappa
inte försäkrade i rätt tid, som jag sade.”
”Det var förfärligt ledsamt.”
Konsulinnans trinda ansikte lade sig i
bekymrade veck. ”Hvad säger pappa
om det då?”
”Pappa. Han säger minsann
ingenting. Han går tvärtom och lånar fem
tusen samma dag åt baron Klewe. Den
snobben önskar jag, att...”
”Tyst, Magnus,” afbröt
konsulinnan. ”Det har du inte med att göra.
Det är ju pappas privatsak.”
"’Ja, men det är jag, som får bära
hundhufvudet för allt hvad pappa gör.
Här kommer det grefvar och baroner
till höger och vänster och få fickorna
fulla, och under tiden skall en annan
stackare gno som en syndare för att
det skall komma in ett öre i kassan.”
Magnus kastade servetten på bordet
och smällde igen dörren efter sig, när
han gick ut.
”Usch, så Magnus bär sig åt,”
sade Jeanne.
”Men det är kanske bäst, att jag
beställer det af Anton Byström ändå,”
sade konsulinnan, på hvilken Magnus’
ord hade gjort ett visst intryck. ”’Jag
hade tänkt, att det skulle komma som
en öfverraskning för pappa. Vi kunna
ju bjuda hit Byström om söndag
middag, så han riktigt får studera pappa,
och så får han väl försöka efter
fotografierna för resten. Han har ju trz
månader på sig.’”
”Men pappa skall väl undra, hvar
vi ha blifvit så bekanta med honom,
så vi bjuda honom på middag,” sade
Jeanne.
”"Vi kunna ju bjuda några stycken
till. Jag säger åt pappa, att det är
lawntennisspelare allihop. Vi kunna ta ba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
