- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1907 /
380

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

380

plötsligt kommit ihåg, att hon måste
köpa några par handskar på hemvägen,
och hon hade lika plötsligt fattat sitt
beslut att de skulle köpas på
Drottninggatan. Det var mycket antagligt,
att hon kunde få se skymten af honom
en gång till, om hon körde den vägen.

FEMTE KAPITLET.

Konsuln hade visserligen en
fruktansvärd hufvudvärk, men som han
kommit att påminna sig, att han lofvat
möta grosshandlare Salomonson och
ingenjör von Lewen vid Nynäs klockan
ett, hade han gått upp och äfven gifvit
sig i väg vid half tolftiden.

Han hade icke sagt, att han skulle
bli borta hela dagen, men det visste
konsulinnan ändå. Det var fråga om
tomtaffärer, och : när Salomonson var
med om någonting, aflöpte det aldrig
utan en finare middag någonstans. Hon
hade därför tagit tillfället i akt att ställa
till med ett litet kafferep. Konsulinnan
hade icke alltid varit så fin som nu.
Det var en tid för många år sedan, då
den nuvarande konsulinnan Margareta
Ljungström hade hetat rätt och slätt
Greta Andersson och stått innanför
disken i en mycket obetydlig snusbod
vid Kornhamnstorg och sålt snus i så
små partier som för fem öre. Det var
där hon blifvit bekant med konsuln,
som på den tiden icke hade avancerat
längre än till kontorist.

Detta var, som sagdt, mycket länge
sedan, och konsulinnans minnen från
den tiden hade hunnit blekna i högst
afsevärd grad. Det kunde ibland hända,
att hon icke alls var i stånd att erinra
sig händelser från den i mystiskt
dunkel inhöljda tid, som föregått
konsulinneskapet, men hon hade lyckligtvis

ULRIK UHLAND

en syster, som mycket väl erinrade sig
den tiden. Syster Emma hade ett
synnerligen utveckladt minne och påminde
gärna syster Greta om ett och annat,
så mycket hellre som hon själf icke
kommit högre här i världen än att bli
hushållerska för en gammal revisor.
Konsulinnan hade dessutom en
ungdomsvännina, änka efter en
verkmästare, och Amanda Bergström var
inte den som tyckte, att en konsulinna
var mera än en vanlig människa.

Konsulinnan bjöd visserligen aldrig
vare sig Emma eller Amanda, när det
var någon bjudning eller festlighet å
bane, men när det lämpade sig,
brukade hon skicka springpojken med en
liten biljett, att hon väntade dem på en
kopp förmiddagskaffe. Och hvarken
Emma eller Amanda brukade
försumma att komma. .

Moster Emma var liten och trind,
alldeles som konsulinnan, men under
det att den senare var mörk och ansåg
sig ha ett sydländskt utseende med sin
lifliga färg och sin svarta lösfläta, var
Emma mycket blond. Hon hade små,
ljusblåa ögon, och det släta håret, som
satt hårdt hopsnördt i en liten hårkorg
ofvanför hennes feta nacke, visade
tydliga spår af att ha varit linfärgadt. Hon
hade starkt rödblommiga kinder och
örringar af guld, hennes egen stolthet,
men konsulinnans hemliga förtviflan.
Axelina hade en gång sagt, att moster
Emma såg ut, som om hon hade haft
ett grönsaksstånd på Munkbron, som
gick bra, och konsulinnan måste
erkänna, att det icke kunde förefalla
otroligt för en främling.

Amanda Bergström var däremot
mera mager än fet. Hennes förnämsta
åstundan var snygga kläder, och hon
hade alltid nya, kulörta isättningar i
sina klänningar. Hon hade en liten
lif

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1907/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free