Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
"Ja, det vet jag då, att det inte var
sanning.’”
”Pyttsan, ” svarade moster Emma
uttrycksfullt. Det var hennes
älsklingsord, som hon använde med en verklig
virtuositet.
”Men i alla fall är det roligt för
oss, att hon ville komma hit,”” sade
konsulinnan. ”Vi äro ju de enda
släktingar hon har.’”
”Jag i all min anspråkslöshet får
väl räknas med ändå,” sade moster
Emma. ”Men den, som har åtta hundra
tusen, lider nog inte brist på släkt
annars.” Hennes tonfall förargade
smått konsulinnan. ”Nå, hon betalar
väl skapligt för sig?”
”Det ha vi inte alls resonerat om,
och det ha vi heller inte tänkt på.
Det behöfva vi gudskelof inte.”
”Ja, somliga ha tur, ”” sade fru
Bergström blidt. ”Inte kunde du tro det
på den tiden, du stod i snusboden.”
””Det är ju roligt att vi ha det så,
att vi kunna bjuda henne ett hem, det
är hufvudsaken i mitt tycke.”
Konsulinnans röst var också blid. ”Och i
vårt hus kan hon ju komma ut litet
bland verkligt fint folk.’”
Moster Emma tog sin fjärde bakelse.
”Och få sig någon utfattig grefve
eller baron. Men det brukar så vara.
Det orätt fås, med sorg förgås.”
""Din Herbert kunde gärna passa
på, tycker jag. Åtta hundra tusen, det
vore en bit för en löjtnant, det,’” sade
fru Bergström.
""Herbert, ”” konsulinnan gjorde en
afvärjande gest med handen, ”han är
inte den, som skulle ta en flicka för
pengar. Då skulle han ha kunnat vara
gift för länge sedan.”
”Kors,” sade moster Emma, ”är
det en sådan uppsjö på rika flickor?’
ULRIK UHLAND
Konsulinnan hörde icke, utan
fortfor lugnt:
”Tag skulle kunna tala om både ett
och annat. Men Herbert sätter
kärleken i första rummet. Han tänker
inte på pengar, minsann.’”
”Nej, jag kan förstå det,” svarade
moster Emma med något i rösten, som
föranledde konsulinnan att fråga:
”Hvad menar du med det?”
”"Hvad jag menar, förstås. Jag
skulle också kunna tala om ett och
annat. Men det är väl onödigt.”
”Nej, men hvad är det?”
”Det var bara det, att jag har en
god vän, som är kokerska hos fabrikör
Sivert. Jag har också mitt umgänge,
ser du, syster Greta.”
Moster Emma tystnade.
"Nå?” frågade konsulinnan.
”’Jo, och i samma hus bor det en
dam, som är vid teatern. Hulda säger,
att det är ett riktigt spektakel. Hon
har sidenunderkjolar.”” Moster Emma
teg om igen.
Det hade konsulinnan också, men
hon var så nyfiken, att syster Emmas
ord icke förargade henne.
”Jo, ser du, Greta, det är som så,
säger Hulda, att hvarenda dag brukar
det komma en löjtnant upp till den
där damen. Och han heter Ljungström
och hans pappa är konsul och bor
vid Skeppsbron. Det har aktrisens
jungfru talat om. För hon har jungfru
också.”
Konsulinnan fann icke ett ord att
svara, men koppen skälfde i hennes
hand. Hon var verkligen upprörd,
icke öfver Herbert, ty den herre fanns
väl inte, som inte hade förhållanden
här och där. Men att syster Emma nu
hade det också att sitta och vara
förarglig med, det var mer än hon kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
