- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1907 /
417

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KULLABERG

förmånligt: sedan den höga familjens
bebådade ankomst i sin tur bebådat
en järnväg till Arild och den bebådade
järnvägen bebådat stigande jordvärden.
Idyllerna i denna värld synas uppstå
blott för att tillintetgöras. Det är med
dem som med groddarna i
sparrislanden — man skär af dem när de
stuckit hufvudena öfver mullen. Men
må vi få lof att behålla våra drömmar!

417

båglinjer där landet öppnar sig med
rullstensstränder och med långa
förbrända hedar. Fåren gå där som alltid
och beta och bräka någon gång ;i den
stora öfvergifvenheten med de branta
liderna stängande för världen därbakom
och det tungsinta böljandet därute.
Sällan kommer en människa, ty det är möda
att gå fram öfver de hala, rundslipade
stenarna och solen stinger i backarna.





Syltoppen vid Djupadal.

En julimorgon har jag vaknat på
»villan» och skådar ut öfver mitt rike.
Blå står viken in därute från Kattegatt
— det är ju Skånes enda mot haf och
vågor vända hörn detta — det går
böljor mot stränder och klippor och i
takt med böljegången tonar bruset när
skummet silar tillbaka mellan stenarna.
Långt bort åt öster sträcker sig den
hvita bården, den slås sönder af de
röda och svarta klipputsprången, den
håller samman och spänner sig i långa


Jag går ned mellan täpporna och
de små halmtäckta husen och hör
humlorna och bina stimma kring
rosenbuskarna. Kejsarkronornas = eldröda
ropar emot mig sin friska bondglädje,
och lavendeln doftar sin helgdagsfred
och sin tro från fordom. Och jag
förstår att en människoålder med dess
röra och utveckling är en droppe i en
våg därnere i det eviga hafvet.

Så går jag sakta fram i de krokiga
gränderna förbi de stilla gårdarna,

Original from

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1907/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free