Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Det växer upp med kullar och böljande
land, med gröna hedar och vajande
säd, med gårdar och mjukliniga
löfskogsdungar, och hagar med slån och
kaprifolium och vildros. Med höga
stammar och platta kronor stå de
Skarvenäs.
pinade bokarna på höjderna vid Haga,
Bergahusen och Himmelstorp och vittna
om den skånska idyllens möte med
böljegång och storm. Se’n går det
högre och högre sedan det blifvit ensamt
och naket, buktande ännu med samma
linjers rytm och klädt i den trofasta
PAUL ROSENIUS
ljungen, den enda som står mot stormen
medan den gör berget till
blomsterkullar, jungfruligt skärröda mot
sommarhimlens och sommarhafvets blå.
Men står du i Arilds strandhage och
ser bort åt berget, så ser du alla den
närliggande världens färger småningom
flyta samman i ett ljust och drömfint
blå och lila. Berget själf synes dig gå
hän i det oändliga, och bakom dess
högsta resning i fjärran anar du nya
stigningar utan återvändo.
Det är det evigt sargande hafvet
som blottat det karga urberget och
skapat nordstrandens långa trasiga
klipplinje ända dit där berget ännu
har rötter i jorden, långt öster om
Arild. Det är dessa bergets sår i
lifskampen, detta dess blottlagda och
förbrända kött som sommargästerna
beskåda i nordsidans långa feeri af röda
och svarta gneisbranter och klyftor och
underliga formationer, i Björnpasset och
Sockertoppen, i Syltoppen och Porten,
i Skarvenäs och Söffdingshål och
Visitgroltan, där hvarje anständig Kulla-gäst
har att sticka sitt kort mellan
splittrorna i hvalfvet. Mellan bränningar
och klipportar söker sig vattnet in, och
i trånga pass och undangömda kittlar
ligger det mörkt och klunkar och rufvar
öfver en ohjälplig förstörelse. Och
öfver breda strandmarlars finpolerade
rundsten rullar vågen skummande fram
och åter, och bruset, som aldrig hvilat,
ljuder mot hällarna kring de öde
»torgen».
Någon gång kommer en vän och
ber mig följa med till Mölle. Och så
gå vi den vackra vägen mellan
åkerfält och ljungbackar, genom bokskog
och grandungar, förbi Björkeröds och
Larås gårdar och nå till sydsidan af
berget. För mig, som lefver den
afskildes lif, öppnar sig åter världen. Vid
och ljus och förtonande mot fjärran
Original from
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
