Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
och gratie kommer dock icke ur
pennan, hvarken på det ena eller andra
sättet, och det är icke nog med dansen,
de glada, friska, praktfulla melodierna
fylla luften liksom med en vällukt, så
förtrollande att man tycker sig lefva
nästan bland bara blommor och vara
en blomma själf — men gunås en med
cigarr i mun och flera andra pojkaktiga
attributer. Jag ber om förlåtelse, att
jag uppehåller herr öfverintendenten
med allt detta lappri, och för min
pennas lust att vilja dansa bolero på svenska
liksom en skolpojke som behöfver tukt.
Från Malaga reste jag upp till Granada
med diligens. Vi lämnade Malaga kl.
12 på natten med tio lustiga mulåsnor
för vagnen och bland ryttare och
facklor. Andra dagen kl. 5 på
eftermiddagen voro vi framme, och som jag
hade rekommendationer, fingo vi strax
ett mycket trefligt logis, därifrån jag
hvarje morgon som jag vaknar kan se
Alhambra och Sierra Nevadas
snöspetsar. Staden är mycket pittoresk
och omgifningarna så sköna, att den,
som först hittade på att kalla vårt
trefliga jordklot för en sorgedal, säkert
aldrig varit i Granada — åtminstone
var han icke landskapsmålare. Staden
har ännu hela kvarter och trakter fulla
af moriska hus — och man ser
oräkneliga ansikten af den arabiska typen.
Här talas allt om los Moriscos och
som om Boabdil icke legat längre i sin
graf än Napoleon. Det finnes här
vidsträckta och skuggrika promenader med
rika springvatten och millioner
törnrosor. Bergen äro öfverväxta med
mullbärsträn, indiska fikon och vin och
gräsplanerna däremellan liksom
emaljerade med blommor af tusen färger.
— La vega är så stor som romerska
campagnan men odlad som en trädgård
UR EGRON LUNDGRENS
och genomskuren och vattnad af
tusentals små kanaler, som gifva landet en
otrolig fruktbarhet. Under morernas
tid hade Granada en half million
invånare, nu har det icke mer än
Stockholm ungefär. Största delen af
befolkningen tyckes vara fattig på penningar
men rik på förnöjsamheter och glädje,
och går man en afton genom de trånga
och krokiga gatorna, hör man ur
hvartannat hus muntra skratt, gitarrer och
kastanjetter. Det är mycket varmt här,
så att man bör gå ut bittida om
morgnarna emellan 6 och 7 på promenaden
för att få se den vackra världen och
alla de eleganta damer, som då redan
äro ute åt alla håll — gentila och
lefnadsfriska med svarta mantiljor och
solfjädrar. Det är då man går in på
de små ställena, där man under höga,
lummiga träd vid små bord äter
smultron och mjölk och har muntra och
glada sällskap rundtomkring med skratt
och artigheter — och det bästa af allt,
fast mest otroliga, utan att höra ett ord
om politik, revolutioner, barrikader,
kartescher eller kardinaler.
Domkyrkan här är betydligt stor men byggd
i en besynnerlig renässans, som för
mig icke har något behag. Där finnas
äfven några anmärkningsvärda taflor,
men det märkvärdigaste är ett stort
götiskt grafkapell, där man ser de
namnkunniga konungagrafvarna,
utförda med otrolig flit i hvit alabaster
i den rikaste renässansstil. På den ena
grafven ligga Ferdinand och Isabella,
på den andra Filip af Burgund och
Johanna, la Loca, som hon i Spanien
kallas. Dessa grafvar äro af Peralta
och hafva verkligen någonting, som
påminner om Rafael — vackra barn och
änglar, blommor och frukter och
grandiosa draperier på figurerna. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
