Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
Till densamme.
Sevilla 17 febr. 1850.
— Jag är ännu alltid kvar i Sevilla
och Andalusien. Tiden flyger. Jag har
målat flitigt hela vintern flere små
spanska genrebilder, som blifvit köpta dels
af engelsmän, dels af spanjorer. —
Isynnerhet af tvenne familjer här
har jag blifvit mycket vänligt upptagen,
och jag är med dem tämligen ofta, det
vill säga flera gånger i veckan. Du
skall icke undra att jag går dit så ofta,
när jag säger att jag kan vara säker
att där träffa fyra de allra sötaste,
vackraste, graciösaste, finaste, gladaste,
oskyldigaste flickor, alla jämnåriga och
omkring 17—18 år, rödblommiga i
svarta mantillor och med mörka flätor.
De äro förtroliga med mig som med
en bror, och jag har ingen orsak att
dölja att jag håller så mycket af en af
dem, att det skall kosta på mig rätt
mycket att skiljas ifrån henne. Öfver
allt i världen finnes det älskvärda
människor. Jag har målat hennes porträtt
och hon har virkat mig en penningbörs
af blått silke med guldpärlor och på
den ena ringen mitt namn, på den
andra hennes. Det är dock icke min
halfva orange!" De spanska flickorna
äro graciösa, glada, lifliga och vackra
som dockor, men jag är från höga
norden och är icke alltid nöjd med
endast créme och konfekt, jag vill också
ha biffstek. Deras dans är farlig och
kan göra en yr i hufvudet. Nu är
jag mera van därvid, men jag minns
i början hur förtjust jag var — i den
glada, döfvande musiken af gitarrer,
fioler, kastanjetter bland blommor,
vällukt och skönhet. Man glömmer då
mycket som man borde minnas och
UR EGRON LUNDGRENS
minns annat som man borde glömma.
Det är ett leende som strömmar genom
hela mitt blod, och ändå har jag nästan
tårarna i ögonen och suckar — jag vet
ej hvarför. —
— I hvad beträffar revolutioner och
politiska rörelser är här fullkomligt
lugnt och stilla, sedan man tröttnat vid
guerillakrigen. Hur allt kan hänga
tillsamman må Gud veta — för mig tycks
det vara ett verkligt system af
oordningar. Men landet är så rikt på allt,
att till och med tiggaren äter sina goda
hvetebullar och dricker sin flaska vin
alla dagar, och om hans mantel har
hål, tyckes det blott vara för att släppa
in det gyllene solskenet och i de
ljumma, klara aftnarna månens silfver. Är
han af ett äfventyrligare lynne, kan det
väl hända att han i sällskap med några
goda vänner gör ett anfall på någon
forvagn och på det sättet kommer i
tillfälle att kunna köpa sig nya skor,
en bössa och annat smått hvad han
kan behöfva. Sällan komma
människolif därvid till spillo, och anses sådana
röfverier här icke mycket annorledes
än ett slags jakt eller fiske. Rättvisan
är här nästan omöjlig att vidmakthålla,
då ingen vågar vittna sant och enligt
med hvad han sett, af fruktan att till
lön därför blifva sedermera
ihjälstucken, och det anses nesligare att
angifva en tjuf inför laglig domstol än
att själf sticka ihjäl honom. — —
Till densamme.
Sevilla 9 april 1850.
— Jag behöfver icke tala om, huru
besynnerligt angenämt det är att alltid
finna så mycken vänlighet för mig, Som
andas genom alla dina bref, och det
” »Ett spanskt ordspråk säger att vi alla äro liksom halfva oranger, lyckliga de som passa så
tillsamman att de blifva en hel,» skrifver Egron i början af ofvanstående bref i sin lyckönskan till
adressatens förlofning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
