Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
en och annan känd gudinna, men det
hela är dock mera likt Noaks ark än
olympen. Det är couleur och
clairobscur, både sötma och bitterhet, både
löje och allvar, till och med knifvar.
Man är på sådana ställen liksom midt
i skogen i ett snår, fullt af ogräs,
ibland ormar och ödlor, men där det
också finnes fjärilar, näktergalar och
blommor. Det är icke likt Fiesole eller
Rafael, men det är likt Rembrandet,
Velasquez och Murillo och det är likt
Rubens. Zigenarfolket intresserar mig
här mer än mycket annat. Tusental af
denna underliga folkstam lefva i södra
Spanien och kallas här gitanos. I
Sevilla bo de ute i en förstad, Triana,
ungefär som judarna i Roms Ghetto.
Många äro välmående med
silfverknappar i tröjan och pärlor i örhängena,
men andra äro utfattiga, det vill säga
äga hvarken löst eller fast — om man
icke vill kalla deras fastigheter allt hvad
de ännu icke stulit och deras
lösegendom de svarthåriga barnungarna. De
välmående äro merendels smeder,
hästbytare eller skinnare, under det deras
kvinnfolk gå omkring i bygden med
små handelsvaror ungefär som
västgötaknallarna i Sverige. De öfrigas
sysselsättning är förnämligast att göra
ingenting, om icke att på
mellanstunderna fläta ett slags korgar eller för
en slant spå de spanska pigorna i
händerna. Hvad jag skulle önska mig,
vore hälften af deras rika imagination,
deras lätthet att uttrycka sig och deras
öfverflödande förråd af kolorerade
expressioner. De hafva liffulla anletsdrag
alla, och ehuruväl utan Sveriges mjölk
och bär hvad färgen beträffar, finnas
dock äfven gitanas, som trots deras
bruna hy äro verkliga skönheter,
smidiga och mjuka i ryggen som kattor
UR EGRON LUNDGRENS
och så slingriga i sina rörelser som
ålen. En dans hafva de som man med
skäl skulle kunna kalla betydligt obscen,
fast den tillika är någonting så vildt
och rent af naturligt, att man knappt
skäms att se på dem. Liksom
klänningen, fäst uppå den badande flickan,
låter den känslorna ses, röjer den
tankarnas växt, skulle man kunna säga.
När de på detta sätt dansa, smörja de
öfver ansiktet med svinister, i det glatta,
svarta håret, som ligger i vågor med
förvånande rikedom, sätta de små
fjädrar och rosor, på tinningarna hafva
de svarta moucher, stora som slantar,
och på kindbenen långa krokiga
hårtestar fastsmetade. De äro för stolta
att hämta sina moder från Paris och
anse sig dessutom på nämnda sätt bäst
utrustade för att göra eröfringar och
kunna förtjusa sina respektive hannar.
Dessa spela i allmänhet rätt bra gitarr
och sjunga kärleksvisor efter en egen
metod och med modulationer som äro
nästan omöjliga att härma. Beskyllas
vara icke obetydligt tjufaktiga, fast de
måhända äro bättre än sitt rykte och
kanske hafva andra kvaliteter, som
uppväga detta lilla naturfel. Att de med
begärlighet söka att komma åt spikar,
järnskrot, nycklar och gångjärn o. d.
är väl svårt att förneka, men sådana
stölder anse de säkert icke mera
straffbara än att understundom stjäla en
kyss med svinister på af den skönhet
de tillbe. Ute på landet ute i
bergsklyftorna bo zigenarfamiljerna i grottor,
tält eller rishyttor i skuggan af något
gammalt korkträd och omgifna af
spetsiga aloeer eller genomträngliga
cactussnår. En get med sin killing, ett par
grisar bland några kålblad eller en
sömnig åsna tyckas där lefva i
fullkomlig frihet och jämlikhet med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
