Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
skog där i den tiden) tog han en killing
från mig, då jag gick vall.” — ” Ar det
möjligt, Jan.”” — ”Ja, så visst som jag
går här!” — ”Hur gick det till?” —
”"Jo, som sagt, jag var där med
småkräken, det var under bringbärstiden,
jag stod och åt bär då en liten sjuk
killing kom upp på en ”låga (kullfallet
träd) och bräkte och jämrade,
medsamma fick jag se lindormen resa upp
hufvudet och sluka killingen på ett tag,
och så for han af neråt kärret, kastade
sig uti, Så vattnet forsade om honom,
och lång och grof var han som den
längsta hustimmerstock.” — "”Är ni
säker på att det var en orm.” — ”Ja
lika säker som på att jag går här.”
Jag fick ej Jan att gå med till fallet
och tjärnet, men stor lust skulle jag
haft att få ett möte med ett sådant djur.
Jan var ej ensam om att hafva sett
ormen, ty många hade gjort detsamma,
och att motsäga dem tjänade till intet.
Samma år hade jag på
Helgebodafors bruk, där jag var inackorderad,
tillfälle att afhöra en berättelse om
lindormen. Den meddelades mig af en
aktad smed och jägare Gran Jan från
Gräsmarks socken. Han besökte sin
förre förvaltare på Kymsbergs bruk,
och emottogs där som hedersgäst. På
förfrågan om nyheter från hans ort,
berättade han, att lindormen på våren
tagit flera får vid ett par små vatten
på Gettjärnshöjden. Ägaren till fåren,
en ung rask bonde, hade upptäckt
ormens väg mellan vattnen, och där
uppsatt en s. k. stack (giller). Detta
hade i styrka och tyngd motsvarat
ormens ofantliga storlek. Någon dag
därefter hade ormen gått i fällan, där
han i dödsångesten nedslagit stora träd
och åstadkommit stort gny. På tredje
dagen hade han dött, hvarefter många
GUSTAF SCHRÖDER
begifvit sig dit för att se honom, och
äfven den ormen hade varit stor som
den största hustimmerstock, men snart
börjat alldeles förpesta luften så
kreaturen ej vidare kunde föras åt den
trakten på bete. Själf hade Jan såsom
aflägset boende icke sett ormen, men
sammanträffat med flera som varit dit.
Så sanningen af berättelsen kunde icke
betviflas, helst som lindormen litet
emellan visade sig äfven uti sjön
Kymmen, i hvars närhet Jan bodde.
På mitt barnasinne gjorde
berättelsen ett mäktigt intryck, och jag
började genast vigilera för en färd till
stället, men möttes af ett bestämdt nej,
och jag måste låta mina
ormfunderingar fördunsta. I framtiden ville jag
dock uppsöka skelettet, det var då
tvärsäkert, ty uti en trettonårings hjärna
fattas raska beslut.
Åren förgingo och först tio år
därefter fick jag höra en ormhistoria som
satte lif i mina allt mera och mera
domnade ormmysterier.
Jag befann mig då på Mölnbacka
bruk i Nedra Ulleruds socken, och fick
där höra af en bonde från Öfra Ullerud
att en ”"hiskeligt” stor orm dagen förut
blifvit skjuten uti sjön Visten af en
soldat. Då detta var en lördagsafton,
beslöt jag genast använda söndagen för
en resa till det ungefär två mil aflägsna
stället, för att bese och möjligen
tillvarataga det märkvärdiga djuret.
Bonden, som själf sett ormen, beskref
tilldragelsen så, att soldaten hade på
aftonen varit ute och rott drag,
medhafvande sitt laddade gevär, ifall han
skulle anträffa några änder. Så hade
han rott en stund och passerat en liten
vik, då ormen plötsligt uppenbarat sig
bakom båten och hastigt närmat sig
densamma, synbarligen i akt och
me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
