- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
9

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGDOMSFÖRSÖK 9

nom ett tecken att det var honom man
sökte.

Det var en helt ung man. Men
han syntes alltför medtagen af
utsväfningar och nöd, för att här skulle vara
mycket att göra.

Pastorn satte sig på en midt emot
stående träpall och böjde sig ned mot
den sjuke. Han fick mottaga en
bekännelse, en af de vanliga, om ett gradvis
nedsjunkande, tills ingen återgång var
möjlig, hur det ena fotfästet gled efter
det andra, hur han nu ej sökte efter
annat än ett lugnande ord för att sedan
få dö.

Här var nöd och den unge prästens
hjärta blef fullt. Han talade ej om
synden, ej om domen, döden och
straffet. Hvad skulle sådant tjäna till? Den
sjuke låg ju redan förut på pinbänken.
Han talade om kraft att lefva ett nytt
lif, när blott det första steget var taget.
Han lofvade att hjälpa den unge
mannen under den första tiden, skaffa
honom arbete och vara honom en vän,
blott han ville gå med bort härifrån.

Han talade länge, ty den sjuke var
svår att öfvertyga. Han hade sett bättre
dagar, var af familj, och han led af
att någonsin visa sig för människor.

Men pastorn gaf ej efter. Han
talade till honom som en broder.
Tröttheten försvann så småningom från de
matta anletsdragen och efterträddes af
något modigt och lifskraftigt.

Till sist reste sig den unge
mannen med möda från bädden, han följde
pastorn ut i det fria. En ny värld
öppnades för honom, och snart skönjde
han den gamla blott i en otydlig
halfdager. Han behöfde ej ens mer ägna
den en tanke.

Se, detta kom för mig på den gamla
kyrkogården. Tankarna hade
omärkligt lämnat grafvarna och kommit
tillbaka till lifvet. Nu hade jag ej tid längre
att drömma mig sorgsen bland de döda.
Verkligheten är oss närmare, och den
har nog af sorg. Den sorgen lefver än,
den gäller ej de döda, utan dem, som i
lifvets elände äro lefvande begrafna. —

Som jag berättat historien, så hörde
jag den berättas, och jag vet, att den
är sann. Men hvad min sagesman
glömde att berätta, var att det fanns
en tredje i historien, vägvisaren,
blusmannen, som skaffade hjälpen och
sedan drog sig tillbaka.

Han var dock hjälten.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free