Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 GUSTAF HELLSTRÖM
förändra dess utseende nämnvärdt. Det
är ej heller brådskan. Man ser sällan
en mänska i London ha brådt. Man
rör sig sakta och makligt, kanske mest
därför att man är förhindrad att
skynda, hindrad af kroppar som gå
packade framför en och ej ge mellanrum
för en arm att sticka förbi. Det som
gör London. till hvad det synes för
främlingen, som ger honom en
sensation han aldrig skall förgäta och som,
när han lämnat världsstaden och söker
minnas och samla hvad han sett och
upplefvat, ovillkorligen står för honom
som det starkaste och outplånligaste:
det är motsatserna, den skärande
kontrasten mellan omätlig rikedom och
månaders och års svält, mellan lyx och
trasor, mellan parfym och stank. Och
dessa kontraster, som förefinnas
öfverallt, där jorden är bebyggd af
kultiverade mänskor, de bita sig så oändligt
mycket skarpare in i ens tankar och
ens hjärta här, därför att man ej
behöfver gå mil eller kilometer för att
komma från lyxen till eländet. Man
behöfver endast vända in på en
tvärgata från en af de stora trafikådrorna,
där hvarje hus är en elegant butik,
packad med den stora världens damer, för
att stå midt upp i ett fattigkvarter med
allt det, som är oskiljaktigt från ett
fattigkvarter i London, smutsiga och
trasiga barnungar och en stank, som
påminner om den från härsket smör. Det
är dessa kontraster, som gör
världsstaden till det sociala skådespel, som
är det dagliga föremålet för ens undran
och förskräckelse och som ingen
glömmer — med undantag af engelsmännen
själfva.
London är fyra städer med så helt
olika fysionomi, så fullständigt
skiljaktig befolkning att man skulle kunna
tro dem ligga på mils och åter mils
afstånd från hvarandra. Där är City
med dess kontor och varuhus, banker
och börser, ångbåts- och
lifförsäkringsbolag, West-end med teatrarna och
varietéerna, millionhotellen och
guldkrogarna, palatsen och lyxbutikerna,
förstäderna med villor och lummiga
trädgårdar, de tysta gatorna och denna
helgdagsfrid midt i veckan, som är
en Guds gåfva för alla nerver, som
stått sträckspända inne i City, och till
slut East-end men sin million
mänskotrasor. Det är endast en ting som
förbinder dem. Det är atmosfären,
denna underbara Londonluft, som är
tung och tjock att andas, ibland så
tung att man måste svälja den och som
pressar på ens nervsystem och gör ens
fötter och ben dödströtta utan att man
kan förstå hvarför.
City är en värld för sig. Tag
Gustaf Adolfs torg, packa det fullt med
vagnar af alla slag, ekipager och tunga
lastvagnar med elefantstora hästar
framför, häst- och motoromnibussar,
automobiler och motorcyklar, packa
trottoarerna utanför Rydberg, Operan
och Arffurstarnas palats så fulla med
mänskor att man måste röra sig fram
steg för steg, och man har en om än
svag föreställning om den plats i City,
där alla dess invånare passera
åtminstone en gång om dagen. Den platsen
är torget utanför Bank of England. Det
torget är representativt för City och
London och England så som ingen
annan plats. Där ligger Engelska banken,
låg och lång och hoptryckt som en
öfverbyggnad öfver ett källarhvalf
fylldt med guldstänger, där ligger, snedt
emot, den kungliga börsen med sin
kupol och sin stora port bevakad af åtta
korintiska kolonner, och där ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
