Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LONDON 37
alla bröder och masken plockar man
på sig, när man tagit badet före
middagen.
När man klättrar upp på ett
omnibusstak för att lämna City efter ett
par timmars vistelse där, följes man
ständigt af samma känsla. Ens hufvud
värker, man känner lust att slänga
från sig kragen för att andas ut och få
luft. Man märker att ens händer darra,
när man tar upp kopparslanten för att
betala bussbiljetten. Man tycker att man
glömt något, att man försummat
någonting viktigt, att man ej hunnit med i
kapplöpningen. Den känslan sitter
kvar flera timmar efter. Jag vet få
platser så suggestiva som City. Det
skulle förvandla till och med en stoiker
till jäktare, med händerna utsträckta
efter det han förut ansett sekundärt.
Från City till West-end löpa två
hufvudådror, lika intressanta båda,
båda med samma enorma trafik, den
aldrig sinande raden af omnibussar,
droskor, automobiler och lastvagnar.
Den ena gatan är Oxford street, den
andra Fleet street, Ludgate Hill och
Strand. Men dessa båda trafikleder
ha helt olika fysionomier. Står man
på platsen utanför Bank of England
med ryggen åt kungliga börsen har
man midt framför sig en liten trång
gata med höga hus på båda sidorna,
fullsatta med annonser i höga
bokstäfver. Af själfva gatan kan man ej se
mycket, man endast uppfångar ett
myller af fordon och mänskor, så långt
ögat kan nå stöter det endast på hästar
och hjul och ben och kjolar. Det är
Cheapside, det lilla smala prånget som
förbinder City med Oxford street. Man
klättrar upp på en buss och med ens
får man ett egendomligt intryck.
Framför sig ser man den ändlösa raden af
andra bussar med taken till sista plats
besatta. Det förefaller som om detta
omnibusstak vore en slags gatans öfre
våning, en trafikled byggd en tre meter
öfver marken. På trottoaren trängas
mänskor i två jämna strömmar, som
växa ut till svulstliknande klumpar
utanför ett butikfönster som skyltar
smartare än de andra. Bussen
skram
Cheapside med Bank of England i bakgrunden.
lar i väg, stannar hvarannan minut,
dess motor surrar till i ett helvetiskt
oväsen, dammet flyger i luften och
murar igen ens ögon och lukten af benzin
från hundraden och åter hundraden af
automobiler sticker en i näsan. Man
far förbi hus som man aldrig kunde
skilja från hvarandra, hur ofta man
än såg dem, med butiker i hvarje
bottenvåning, smycken och kläder och
tobakspipor, cyklar och sportartiklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
