Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 GUSTAF HELLSTRÖM
heter och sömniga sammanträden
kommer honom att gäspa och rysa, och
därför önskar han sin pappa en
mycket lång lefnad. Men trots sin
klumpiga lekfullhet har Johny stadgade
åsikter, åtminstone i politik. Han är starkt
samhällsbevarande och när talet faller
på socialismen kan han till och med
utsäga en godmodig svordom: häng
dom djäflarna. Där finns fullt upp med
arbete för dom, men de vill inte arbeta,
dom latmånsarna. När Johny uttalar
middag. När han passerat
marmorbågen vid Hyde Park Corner och
kommit in i parken stannar han. De gamla
lummiga träden stå ljusgröna mot en
svagblå himmel. Det är en
eftermiddag i maj, doften af tusentals hyacinter
sväfvar i luften, palmer stå stilla och
allvarliga i andakt och långt borta
mellan träden betar en skock får. Det
är vackert allt detta, hänförande, och
det är rococon, dessa träd och
blommor och -gräsmattor och får och unga
Marble Arch, marmorbågen, jämte Hyde Park Corner, en af
hufvud
infartsvägarna till Hyde Park.
Marble Arch har förut varit
inkörs
port till Buckingham Palace, hvarifrån den flyttats.
denna rysliga hotelse, ler han, och han
menar strängt taget ingenting därmed.
Men nu är klockan öfver fem på
eftermiddagen och Johny är på väg till
Hyde Park för att se hvilka som äro
ute och ”lufta på sig” och för att ha
en timmas flirt med en ung dam, innan
han går hem och tar fracken på sig till
middagen. Han har just kommit från
sin club, Junior Conservativ, där han
druckit te, eller från Café Bristol, där
han druckit en vermouth bland
demimonderna som samlas där hvarje
efter
kvinnor klädda i halfempir, så nära
rococon man kan önska. Men af
detta ser Johny intet. Han granskar
ekipagen som rulla förbi i en ändlös
rad, hans blick glider öfver hästar och
kuskar och seldon och kvinnorna i
vagnen med samma uttryck. Ibland
ser han någon han känner. Då lyfter
han hatten och skriker högt: hullo,
how do you do, och får ett intagande
leende till svar. Så klampar han i väg
öfver körbanan och går öfver till
promenaden. Han kastar en blick upp åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
