Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSEN 73
rytmik, som når långt högre än den
borgerliga frangaisen, den är sirad med
halfceremoniella bugningar och stegras till en
balettartad sällskapslek i en serie af
välordnade uppvisningar af allt det, som
förlänade lif åt den gamla contren.
Det behof vår tid i öfrigt har af en
dans, i hvilket hela sällskapet deltar,
tillfredsställes af den timslånga kotiljongen,
i hvilken bhur många turer man behagar
kunna komma till användning.
Som blandningsreformer af kontradans
och pardans uppstodo på
sjuttonbundratalet allemanden och på nittophundralet
masurkan. Tyska och slaviska inflytanden
gå öfver i den engelsk-franska
strömningen. Allemande var först en allmän dans,
en som icke dansades par om par. Så
småningom ödfvergick den till ett slags
figurerande med armbhöjningar och
arm
sänknpingar, under hvilka kavaljer och dam
dansa hvar för sig, stundom också med
händerna på ryggen eller korsade öfver
bröstet. Dessa armrörelser härstamma
från Sydtyskland, och det är första gången
man ser armens rörelse få större betydelse
än steget. I detta senare kommer nu
något efter behag, något individuellt.
Allemanden infördes i Frankrike och tick som
tur i kontradansen en lysande framgång.
Det är betecknande, att midt i den
demokratiska kontradansen får man lust att se
ett behbagfullt dansande par, och på så
sätt uppstår den pardans, som sedan
utvecklats till adertonhundratalets: hvarje
par dansande för sig men flera par
dansande samtidigt. Allemanden har under
olika perioder dansats i helt olika takt:
När man mot slutet af sjuttonhundratalet
bestämde sig för trefjärdedels eller
tre
åttondels, då förvandlades allemandesteget
till valssteg.
Det kan dock knappast påstås, att
valsen uppstått ur allemanden. Men det kan
sägas, att allemanden banat väg för
valsen. Det epokgörande består däri, att
man icke endast tog vändningsdansen från
folket utan också upptog parens
likställig
het — icke renässansens rangskala för
paren — och utan kontradansens
gemenskap. — Det är den sista jämlikhetens
seger, som dansen här eftersträfvar. Man
är icke bunden vid någon rangordning,
icke vid något visst antal takter, icke
vid de meddansande, icke heller vid någon
gifven gruppbildning. Man väljer den
dam man vill och den takt, då man vill
börja, och man dansar så länge man har
lust. Det är dansens samhällshistoria, att
den från det ensamt dansande paret öfver
kontradansen nu funnit epoheten: de på
en gång dansande flera paren. Den nya,
fria formen för det individuella i det
samhälleliga är funnen, och det estetiska
utvecklar sig i den ständigt olika elegansen
hog dessa dansande par.
Man hade funnit en form, som var
lika lifskraftig, som gaillarden och
menuetten, åter en trefjärdedelstakt, och ännu
efter ett århundrade har den icke förlorat
det minsta af sin anpassningsförmåga eller
sin tjusningskraft. Den är icke
representativ som menuetten, men den är mera
lyriskt fast, och i denna dess personliga
nyanserings romantik ligger dess styrka.
Den är modern.
I början på adertonhundratalet har
valsen flera olika former. Man skiljer på
tysk och fransk vals, den senare blef mera
ilande, snabbare. Den dansades i
Ryssland, i Wien och hos oss, under det att
en långsammare takt, som mera liknade
det vi här kallade »gamla valsen»,
bibehöll sig i Tyskland och Danmark.
Men redan vid samma tid börja de
dansande paren allt mindre bekymra sig
om, huru de samtliga dansande kretsa; från
att ha nöjt sig med en mera stillsam rytm
börja de hvirfla omkring i en danslust,
som stigit till liffull yra. Då gör
masurkan sitt intåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
