- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
81

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





I trädgården,

FRANS HEDBERG

NÅGRA ORD MED ANLEDNING AF HANS 80-ÅRSDAG.
ar WALBORG HEDBERG.

FVIAan är ett söndagsbarn.
FolkF ”’é tron påstår, att sådana alltid
é 3 ha lyckan med sig. Och det
är icke utan, att den gamla folktron
har rätt — åtminstone i detta fall. Då
80-åringen blickar tillbaka på sitt långa
lif, skall han säkert med glädje
erkänna, att han i stort sedt varit en
lycklig man. Och härför har han att
tacka de goda feer, som stodo kring
söndagsbarnets vagga. Ty om de också
icke skänkte honom gods och guld och
andra granna håfvor, så förärade de
honom i stället i faddergåfva tre ting,
som äro långt kostbarare — en
oförbrännelig optimism, som aldrig
misströstar, en lugn förnöjsamhet, som
aldrig suckat efter det oupphinnliga,
och en präktig hälsa, som ännu står bi
i hans ålders höst.

Och dessa tre goda ting, som
ömsesidigt betinga hvarandra och nästan
all

tid följas åt, ha ytterligare slagit sig
tillsammans för att ge honom en fjärde
gåfva, som just icke är sämre — en
af alla bekymmer oanfäktad god sömn.
I detta afseende slår vår gamle far
verkligen rekordet. Tänk bara, att efter
ett åttioårigt sträfsamt lif faktiskt icke
veta, hvad en sömnlös natt vill säga!
Det låter ju nästan som en saga i vår
sulfonalförbrukande tid. Men så kan
han heller icke riktigt förstå, att man
icke somnar med detsamma man lägger
sig. En morgon för ett par år sedan
kom han till frukostbordet med
ovanligt tragisk uppsyn och beklagade sig
bittert öfver, att han sofvit så illa på
natten — han höll på att aldrig kunna
somna. ”Hur länge låg far vaken då ?”
frågades deltagande. ”Å, hon hade
slagit elfva,” blef det i förorättad ton
afgifna svaret. Medlidandet dunstade
genast bort i en skrattsalfva — han


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free