- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1908 /
126

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

utom på söndagarna. De underhöllos af
hamnkarlar och andra, som förde ett
strängt reglemente med sina kvastkäppar
och oblidkeligt förföljde hvar och en, som
icke godvilligt ville offra sin 5-öring, ty
mindre mottogs icke gärna. Folkhumorn
hade äfven gifvit dem namnet »Isbjörnar»
på grund af deras talang att preja de
åkande på slantar. Hade man genom en
lämpligt afpassad skärf skaffat sig fred på

ALEX. LINDMAN

nig om ens mellanbafvande med den förra
»isbjörnen» men lika mån som denne om
förtjänsten.

De skridskoåkande utgjordes
hufvudsakligen af pojkar, som satte en ära i att
kugga bankarlarna på deras förtjänst och
som lågo i delo med hvarandra, då de
icke gjorde front mot sina gemensamma
fiender. Äldre personer såg man mera
sällan; fruntimmer och flickor, tillhörande





g :51! 434 Wb’k



Skridskobanan på Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm, en fettisdag med skollof.

en bana, så var man lika olyckligt däran,
om man vågade sig in på angränsande;
äfven här jagades man som ett vildt djur,
tills man på nytt nödgades vädja till
portmonnän, såvida man icke föredrog att,
följd af en skur utaf hotelser och
okvädinsord, skyndsamt göra sin reträtt till
den förra banan. Hade man då otur, så
kunde det hända att den, man nyss gifvit
en penning, höll på att »blöta» den på
närmaste krog, och man anprejades då på
nytt af någon medhjälpare, som var
okun

de högre klasserna, endast sparsamt om
förmiddagarna och middagarna, på
kvällarna nästan aldrig. Efter mörkrets
inbrott, då bankarlarnes små lyktor här och
där vid de fåtaliga sätena lyste upp
fläckar af isen, vågade sig intet bättre
fruntimmer, utom under stark manlig eskort,
ned på banan. Äfven gossar och
ynglingar ur de burgna samhällsklasserna
drogo sig för att gå ned, då närvaron af
en »snobb» alltid utöfvade en obehaglig
inverkan på den öfriga pojkskaran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:25:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1908/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free